Klart att SD växer när de andra bara duckar

Foto: STEFAN MATTSSON
ÖKAR IGEN Sverigedemokraterna med Jimmie Åkesson i spetsen fortsätter att klättra i opinionssiffrorna.
KOLUMNISTER

Europa genomlever den största flyktingkatastrofen sen andra världskriget. Sverige tar emot överlägset flest flyktingar av alla, sett till vår lilla folkmängd.

Självklart väcker det frågor och oro. Frågor som varken regeringen eller oppositionen ger ordentliga svar på.

Ingen enskild fråga är större just nu än flykting­frågan och immigrationen.

I hårda tider prövas ledarskapet, men de etablerade partierna duckar och väjer, de tar inte ens matchen med Sverigedemokraterna. Inte är det konstigt då om SD växer i opinionsundersökningarna. Jag är övertygad om att en majoritet svenskar tycker att vi ska fortsätta att hjälpa nödställda. Men vi kan inte göra det ensamma. Sverige och Tyskland tar emot två av tre flyktingar i Europa.

Tyskland har 82 miljoner invånare. Sverige 9,5.

Mycket mer behöver inte sägas för att förklara den oro som växer hos svenska folket.

Alla lider med de lidande och vi ska ta vår del av ansvaret. Men att ta ansvar innebär också att se framåt. Det är våra politikers skyldighet mot de väljare som röstat fram dem.

Hur mycket har vi råd med på sikt? Hur ska vi ­kunna ge alla som kommer jobb och integrera dem? För deras skull och för att ­inte bygga ett samhälle med växande sociala motsättningar och främlingsfientlighet? Kan vi ­tillåta oss ett ökat utanförskap och ändå behålla välfärd och trygghet?

Är Storbritannien, ­Ungern och andra länder som nu stänger till gränserna rasistiska och onda? Eller är vi naiva? Hur vill regeringen få andra EU-länder att ta sin del av bördan? Hur stoppas människosmugglingen?

Vad finns för plan på sikt, inget tyder ju på att flyktingströmmen kommer att minska?

Helt rimliga frågor från oroliga människor som ser kaoset i Calais och på Kos och i dödens Medelhav.

Ödesfrågor i vår tid. Att många av våra politiker ­inte svarar på dem är förklaringen till SD:s framgång. Självklart sympatiserar ytterst få däremot med vidrig nazism eller rasism.

Det är svårt och känsligt att prata flyktingpolitik.

Just därför måste vi. I ett sansat tonläge, med respekt för oliktänkande, för allas bästa.

Nu, innan det är för sent.