Främlingsfientliga och EU är bra ersättningsäckel

KOLUMNISTER

Det finns ingenting folk i mediesvängen avskyr så mycket som vanlighet. Ni vet vad jag menar: gillestuga, dansband, begagnad kombi. Men de kan aldrig säga det. Inte offentligt.

Folk i mediesvängen måste ha läsare och tittare och lyssnare. Helst många, det är bra för fåfängan. Då får man snällt hålla tand för tunga. Inte förolämpa de där vanliga människorna som man ska bygga sin karriär på.

Sånt tar på krafterna. Man blir lätt lite vresig. Och då behöver man något annat att låtsas avsky. För att kunna avreagera sig. Lätta på trycket.

Bäst som ersättningsäckel är ämnen som tilllåter att man spelar upprörd. Pia Kjaersgaard har i flera veckor varit vänlig nog att exportera främlingsfientlighet till Sverige. Främlingsfientlighet är ett utmärkt ersättningsäckel. Oantastligt att angripa. Och kopplat till vanlighet.

I mediesvängen är man nämligen övertygad om att vanligt folk inte gillar negrer. Eller juggar. Eller araber. Vanligt folk är ju inte alls så upplysta och vidsynta som mediesvängen. Vanligt folk sitter i sina mögelunkna friggebodar och lyssnar på Kalle Jularbo och pular med vinsatsen och svär över att närmiljön blivit alltför solbränd.

Ungefär sådär tänks det i mediesvängen. Fast ibland om andra ämnen. Man måste ju variera sig lite.

För en del funkar till exempel EU-frågan bra som ersättningsäckel för vanlighetsskräcken. Vanligt folk är alldeles för mycket mot EU. Att vara mot EU är inskränkt och dumt. Och farligt och obehagligt också. Sådär som vanligt folk är.

Kristdemokraterna är ett annat populärt val. I mediesvängen brukar man låtsas att man ogillar kristdemokrater därför att de är fanatiska, onda och illvilliga. Ovanliga, med andra ord. Men egentligen avskyr man dem därför att de är alldeles för vanliga. Hyggligt småfolk med gammaldags värderingar. Ett parti av Svenssons.

Det är riktigt äckligt, det. Inskränkt och dumt. Farligt och obehagligt, skulle man kunna säga.

Jag undrar varifrån vanlighetsskräcken kommer. För en del, söner och döttrar till högborgerligheten, är det väl bara ett modernt sätt att få utlopp för gammalt klassförakt. Men de flesta i mediesvängen är nog egentligen rädda.

De minns varje fluglort i sitt blektrista pojkrum i Arboga. De minns knattret av trimmade mopeder på jakt efter mellanöl i Borlänge. De minns den där regniga husvagnssemestern längs Norrlandskusten, när pappa aldrig ville sluta spela Thor-Leifs.

De minns sin egen vanlighet och är livrädda att falla tillbaka i den. Därför avskyr de vanligt folk.

Stackarna.

Johan Hakelius

ARTIKELN HANDLAR OM