I Norge är allting som i en grötreklam

KOLUMNISTER

Det skrämmande med norrmän är att de inte behöver dopas. De går på som cybervesslor ändå. Snövesslor. För i Norge är allting som i en grötreklam. Bredkäkade karlar står på fjället bredvid bredhöftade kvinnor och spanar rågblont leende upp i den oförorenade luften.

Bredvid en stavkyrka. I lusekofta.

Ja, koftan på norrmännen alltså, inte på kyrkan.

Jag klandrar dem verkligen inte. De kan inte hjälpa det. Det är nästan lite synd om dem. För det kan inte vara roligt att vara så där kärnsund. Att vara en bland alla knäckebrödsätande, barnalstrande, hajkvana, oknarkande medborgare i ett land av hushållskunskapslärare.

Och, som sagt, när det blir så där rågklifriskt ända in på Helly-Hansenstället blir man lite rädd. Som en vän till mig, ingift i den norska genfjorden, berättade:

- Norska landsbygden. Den är oerhört vackert. Människorna också. Efter en vecka känns det som att gå omkring i en avelsfilm producerad av SS.

De rår inte för det. Och det är orättvist. Till skillnad från oss gjorde de ju faktiskt en hel del för att se till att SS slutade göra film. Men ändå.

Man begriper norska TV 2. De påstår att skidlandslaget dopat sig. Vid det stoltaste av tillfällen sedan unionsupplösningen: OS i Lillehammer.

Nationell ångest griper landet. Norrmän och kemikalier? Nänä. Det är naturvidrigt! Skulle Norge vara som resten av världen? Som Finland? Som USA? Ens som Kanada, Nordamerikas Norge?

Otänkbart! Men tänk om ...

Så visar det sig att det är fel. TV 2 har klantat sig. Norges idrottsförbund och tv-ledningen möts på flygplatsen Gardemoen. Sannolikt för att tv-folket ska kunna fly till Sydamerika snabbt som fan, om krälandet inte går hem.

Men det gör det. Det blir presskonferens och stor ursäkt vid skidtävlingarna i Finland i helgen. Det blir självspäkande nyhetsinslag, färdigproducerade åt CNN och Reuters. Det blir pressmeddelanden och ursäktsbrev till värdens alla sportfånar, ner till och med knattenivå. Det blir gratis reklamutrymme, pengar till välgörenhet, antidopningsstöd och en och en halv miljon norska spänn till idrottsförbundet.

Och de köper väl havregryn, inte piller, för pengarna.

Grötreklamen är räddad. Här toppas hälsokostsmeten varken med socker eller kanel. Inga tillsatser. Bara rent. Bara naturligt. Bara friskt och sunt.

De rår inte för det. De är på det där sättet. Alldeles av sig själva. Man borde ha förstått från första början att historien var falsk. Fast man lät väl hoppet färga omdömet. Det vore trots allt mindre läskigt att bo granne med de perfekta övermänniskorna om man visste att något begripligt hade skapat dem.

Ryssfemmor, till exempel.

Johan Hakelius

ARTIKELN HANDLAR OM