Tjejen på muren gör mig sorgsen

KOLUMNISTER

Det finns en ungdomsmottagning i porten bredvid. Längst ned i en ful DDR-kasern som de har piffat upp genom att haka på skjutglas på balkongerna.

I broschyrerna stod säkert något om "uterum-året-om". Det ser mer ut som kyldiskar på Konsum.

Utanför ingången står några buskar nedstuckna i en rabatt. Fastighetsägaren har byggt en låg mur av betongblock kring rabatten, antagligen för att hålla kissnödiga hundar ute. På den där muren sitter det rätt ofta en tjej. Inte en och samma tjej, alltså. Men en eller annan tjej sitter i alla fall där.

Oftast i en för stor, uppknäppt jacka, bullig som en krockkudde mot yttervärlden. I nio fall av tio fingrar hon på en tänd cigarett. Kanske puffar hon försiktigt, sådär som man gör om man är 17 och egentligen mår illa av halsbloss.

Man förstår med en gång att den där tjejen är en kompis. Man förstår att en annan tjej, inte alldeles olik hon på muren, befinner sig därinne på mottagningen. Kanske för att få ett dagen-efter-piller. Kanske för ett graviditetstest eller för att ta reda på om flytningarna och svedan är klamydia.

Ibland finns ingen kompis. Ibland kommer en tjej ut ensam ur mottagningen när man går förbi. Fumlar i stora jackans ficka efter cigaretterna. Tjejens ansikte har inga rynkor eller veck, ingen historia, men är ändå trött, hårt, försvarsrustat. Ett ansikte som skriker "Ja-vadårå!??" åt alla som vågar se det.

Det gör mig sorgsen.

Jag vet att man inte ska skriva på det här sättet. Man ska i god RFSU-anda uppmuntra unga människor, särskilt tjejer, att utforska sin sexualitet. Man ska rasera tabun och tillhandahålla de kuratorer, gynekologer, psykologer, venereologer och alla andra loger som kan behövas i processen. Mår tjejer inte bra beror det på H&M:s reklam, inget annat.

Men jag vet inte.

Filmen "Shortbus" har just haft premiär. Det är en film med intellektuella pretentioner, som mest uppmärksammats för att skådespelarna sägs pippa på riktigt. Man ska gilla filmen.

Den är "en läkande värld där åldersnojor, kroppsfixering, heteronormativitet och monogamins dogmer upplöses i en enorm ormgrop", skrev någon. En "välkommen sexuell revolution".

Det är så man ska tänka.

Det vore lättare om man inte bodde granne med en ungdomsmottagning.

Johan Hakelius

ARTIKELN HANDLAR OM