Barnens julläsning – ångest och övergrepp

KOLUMNISTER

Vi satt i bilen. Det var något snack i radion av den där typen man hör men inte lyssnar på. Plötsligt dök Lasse upp.

Lasse bor hemma hos mamma. Mamma och Lasse har svårt att kommunicera. Mamma är orolig för att Lasse inte ska gå ur sängen. Kanske misstänker hon att Lasse är deprimerad. Mamma kanaliserar sin oro genom en sjuklig fixering vid Lasses hygien. Det är naturligtvis jobbigt och kränkande för Lasse. Men mamma och Lasse talar inte om sina känslor.

I stället hanterar Lasse mammas kontrollbehov genom att ljuga. Han påstår att han inte har skött sin hygien, trots att han i själva verket har gjort det. Men stämningen är så spänd att han inte vågar fullfölja provokationen. När Lasses mamma tror på hans lögn och blottlägger sitt neurotiska förhållande till Lasses kropp, väljer Lasse att backa. Han låtsas att lögnen var ett skämt och försöker släta över händelsen med ett hysteriskt skratt.

Annorlunda uttryckt: de spelade Gullan Bornemarks ”Är du vaken, Lars” på radion. ”Har du tvättat händerna” och ”borstat, borstat tänderna?”

Man kan beskriva den barnvisan på det sättet. Vägra att acceptera gulliga ytor. Ta för givet att käckhet alltid är en tunn, spröd spång över bråddjup av ångest. Se det som sin plikt att leda barnen bortom tillrättalagd idyll och kvävande normalitet.

Man kan göra det. Man kan också låta bli.

Jag kom att tänka på det när jag råkade se en lapp med lästips som några barn fått i skolan. Sex, sju böcker om ungdomar för ungdomar. De flesta av huvudpersonerna var tjejer i yngre tonåren. Små korta sammanfattningar fanns för varje titel. En av tjejerna känner sig fattig och utanför, så hon prostituerar sig. En annan svälter sig. En tredje bor på behandlingshem, eftersom hon skär sig.

En fjärde behöver en hjärttransplantation om hon inte ska dö. Hon är kär i en inbrottstjuv. En femte har blivit sexuellt utnyttjad. En sjätte är adopterad och utsatt för rasism. Boktipsets ende kille får stryk av ett invandrargäng och blir rasist.

Det var, i korthet, vad barnen förväntades läsa under jullovet. Man kan tycka att barn behöver koncentrera sig på självsvält, övergrepp och elände för att inte slappa till sig. Man kan också låta bli att tycka det.

Själv gillar jag Gullan Bornemark. I original.

Johan Hakelius

ARTIKELN HANDLAR OM