Smaklöst är inte starkt, Banverket

KOLUMNISTER

Man begriper precis hur de flesta reklamfilmer kommit till. Ut går ett bud om att hela världen ska kontaktas. In kommer byrå på byrå, alla med skallig krejtiv dirrektur, iklädd distinkta glasögonskalmar. I tur och ordning gör de sina pitchar. Diskussion utbryter på den köpande firman, hur är det med varumärkespositioneringen och är det här FÖR kul?

Finns det pengar blir det kanske provvisning för en fokusgrupp, som sedan delar med sig av sina djupaste känslor för raklöddret eller fiskgratängen i fråga. Sedan faller valet på ungefär den byrå som man skulle gissa att valet skulle falla på. Varpå våra vardagsrum förgylls av ännu en Teliapappa, ICA-Stig eller Iprenman.

Men så finns undantagen.

Det har just skickats ut en liten rulle med ett sommarförälskat par. De är inte överdrivet vackra och inte särskilt unga. De smeker och kysser varandra i kärleksrusigt, kvällsvarmt motljus. De ler på det fåniga sätt som vi alla gör när vi äntligen hittat hem. Det är närbilder, så man ser inte riktigt var de befinner sig, men man antar att det är på en äng.

Då kommer det ett tåg.

Kommer är förresten inte riktigt rätt ord. Plötsligt är tåget helt enkelt där och lika plötsligt är det borta. Är man snabb kan man ana vad som händer. Utzoomning, det är fortfarande härlig sommarkväll, men vi ser att killen vacklar gråtande bredvid ett järnvägsspår. Hans älskade är puts väck.

Skylt: En sekunds obetänksamhet kan kosta en livstid.

Det här är en reklamfilm där man gärna skulle ha velat lyssna på hur snacket gick innan köparen, allas vårt Banverk, samlade sig till beslut. Gick det snabbt? Vann det här alternativet generaldirektören Minoo Akhtarzands hjärta ögonblickligen? Eller tog filmen en liten förvisningstur upp till styrelseordföranden Mats Hulth, innan kommunikationsavdelningen fick tummen upp? Hoppade Hulth i så fall till i sin ställbara stol, med reglementerade fem hjul? Eller lyfte han bara ett ögonbryn?

Man kan vara rätt säker på att byrån som pitchade den här idén underströk att det gäller att tränga igenom bruset. Antagligen kallade de också filmen stark. Och Banverket tänkte att va fan, folk är ju så avtrubbade så det är bäst att ta i.

Och så gjorde de det.

Ordet smaklös förekom med all säkerhet inte i diskussionen.

ARTIKELN HANDLAR OM