Spola utedasset – välj sommarnöje med stil

Johan Hakelius avslöjar sitt allra hemligaste smultronställe

KOLUMNISTER

Vad är grejen, egentligen, med svenskar, sommar och utedass?

Vad är det som får svenskar att belåtet plira in i årets första varma solstrålar och genast tänka på hur härligt det vore att få dra ned byxorna och sätta sig på en halvtaskigt hyvlad planka med hål i?

Fråga inte mig. Jag vet inte. Det jag vet är att jag är hjärtligt trött på den svenska kulten av det primitiva. Jag vägrar att bli drängen Alfred i snusfläckad murarskjorta, bara för att temperaturen har kravlat sig över tio grader.

Det är faktiskt inget fel på lite elegans och förfining.

Nicodemus Tessin d.y. hade det alldeles klart för sig. Han levde visserligen i en tid när inget annat än torrdass fanns att tillgå, men han höjde sig över det primitiva. Det var Tessin som ritade Stockholms slott. Han ritade också orangeriet på Ulriksdals slott.

Ingen bostad är egentligen komplett utan ett orangeri, det begriper man när man besöker Ulriksdal. Var ska man annars ställa sina fikon-, citron- och pomeransträd? För att inte tala om marmorskulpturerna. De kräver en värdig omgivning.

Skulptursamlingen i orangeriet kommer från Nationalmuseum och har inte stått där så länge, men den smälter in fint och Tessin skulle säkert inte invända. Inte heller Jean de la Vallée, en annan förfinad herre som byggde det första orangeriet i Ulriksdal. Hans pappa dog i en duell, för sådant ägnade man sig åt i elegantare tider.

Bäst är Ulriksdals orangeri en riktigt varm sommardag. Då slår ljuset in i gallerierna genom de enorma fönstren, men luften är ändå sval, tack vare de tjocka stenväggarna. Man kan låtsas att man är i Italien.

Att kliva in i orangeriet är att kliva in i historien. Det är förstås det, vid sidan av att det är så vackert, som gör ett besök speciellt. Och när man tänker efter är det kanske därför folk gillar utedass också. Men om man nu kan resa bakåt i tiden och det kan man ju – varför välja torparliv framför ett liv med orangeri?

Obegripligt.

På baksidan av orangeriet, i längan som byggdes för trädgårdsarbetarna på 1860-talet, finns toaletter, om du behöver. De är spolbara.

FAKTA

Skäms!

Flera av Johan Tobias Sergels skulpturer står i orangeriet. Sergels ateljé vid Hötorget fanns kvar ända till 1953. Då slogs den ned för att ge plats åt det östtyska, gråa krämarstråk som kallas Hötorgscity. Det är utveckling.

Stenhård

Änkedrottning Hedvig Eleonora, mor till Karl XI, lät bygga orangeriet. Hon gillade kortspel, drog sig inte för att skratta ut utländska sändebud och såg till att hennes son, en riktig morsgris, skötte sig.

Salong!

Hela sommaren pågår en sommarsalong i Ulriksdals slottspark. Nitton idéträdgårdar har byggts upp och man kan dessutom få se kronprinsessans brudbukett.

Foto: HENRIC LINDSTEN
ställe med stil ”Ingen bostad är egentligen komplett utan ett orangeri”, skriver Johan Hakelius – här med sin hund Morris framför Ulriksdals slott. Hakelius slår ett slag för elegans och förfining och vägrar delta i svenskarnas sommarnöje nummer 1: sitta på utedass iförd murarskjorta.

Ulriksdals orangeri

Ta dig hit

E4, avfart 169 mot Norrtälje, sedan skyltat. T-bana Mörby centrum, sedan buss 503 till Ulriksdals värdshus. Karta för cykelväg finns på www.solna.se/sv/idrott-fritid/friluftsliv/cykelleder/

Annat att se

?Missa inte Pehr Henrik Lundgrens skulpturer av de nätdragande morianerna vid Igelbäcken. Och ta en promenad till Ulriksdals slottsträdgård på andra sidan orangeriet. Där finns en riktigt fin butik.