Navy Seals struntar i Björklunds bostad

KOLUMNISTER

Jesse Jackson, den amerikanske pastorn, har skrivit ett ampert brev till utbildningsminister Jan Björklund. Det gäller de svartmålade studenter vid Hallands nation i Lund, som på en fest nyligen lät sig säljas som ”negerslavar”. EU-minister Birgitta Ohlsson har redan fått ett ilsket brev från European Network Against Racism i samma ärende.

 Det rör sig om en mindre internationell konflikt. Navy Seals övar antagligen inte inbrytning i en exakt kopia av Björklunds lägenhet. Men det är en intressant konflikt.

 Ett skäl är att den påminner oss om hur snabbt tiden förändrats:

 Studentspexet ”Djingis Khan” sattes upp i Lund 1954. Hasse Alfredson skrev och i en av kupletterna finns raden: ”tjugo gånger varje vecka ska en trogen muselman lägga sig på knä mot Mecka, ned i modden med sin kran”.

Få skulle uttrycka sig exakt så, om spexet skrevs i dag. Men ”Djingis Khan” blev en succé och spelas numera vart femte år av Lundaspexarna, senast för en vecka sedan. Kanske har de censurerat originaltexten. Om inte befarar jag att Jan Björklund kan vänta sig nya brev.

 Ett annat skäl:

 Pastor Jackson anar att studenterna har ”bristande kunskap om slavhandelns historia”. Det är möjligt.

De som har läst Dick Harrisons utmärkta historia över slaveriet inser till exempel att en korrekt historisk återgivning skulle innebära att ”negerslavarna” slogs i bojor av en annan afrikan, inte en europé.

Slavhandeln över Atlanten möjliggjordes av att afrikanska potentater ville bli av med besvärliga landsmän, eller sålde dem för att tjäna en hacka. Men något säger mig att det inte är så Jackson menar.

Vilket leder till ett tredje skäl till att konflikten är intressant:

Världen är och har alltid varit full av orättvisor och övergrepp. Specifika för vår tid är dock lusten och förmågan att slå politiskt mynt av offer­rollen.

I den andan är Jesse Jackson förstås inte intresserad av historisk korrekthet, ­utan politisk korrekthet. Det är det senare, inte det förra, som ger honom rubriker, makt och ställning.

Lundastudenternas upptåg kan kallas smaklöst. Det är ingen nyhet i studentsammanhang.

Det nya är den armé av konstaplar, vars affärsidé är att bli kränkt. Numera så idog att en tidigare amerikansk presidentkandidat engagerar sig i festandet vid Hallands nation.

Framsteg, säger vissa. Jag tvivlar.

ARTIKELN HANDLAR OM