Vardagen fortsätter vad som än händer

Ebba Grön.
KOLUMNISTER

"Vad ska du bli”, sjöng Ebba Grön, ”Vaskarubli” sluddrade Dag Vag. Vi såg alla hotet: ”Gå upp-gå till jobbet-jobba-jobba-äta lunch, samma sak händer i morgon.”

Detta djävla samhälle som mal ner dig. Detta samhälle som med tankspridd järnhand formar dig till sin avbild. Som gör dig till ”en av dom där”, förstrött och i förbifarten. Detta djävla samhälle som bara fortsätter, fortsätter, fortsätter. Inget liv. Slaveri.

Jovisst, för all del. Men det finns något stort i vardagens lunk också.

Det var maffigt att se alla dessa människor i Paris. Maffigt att försöka räkna pennorna i luften. Man kunde ana en gemenskap mer uråldrig än Facebook och mer ursprunglig än den som bygger på roliga djurklipp.
Men vad händer nu då? Vad händer när några måndagar ligger mellan oss och den stora manifestationen? Om vi faller tillbaka i vardagen och stoppar pennan i fickan, om vi börjar fundera på vad vi ska ha till middag och presenterar oss med ”Kalle”, inte ”Je suis Charlie!”, har vi kapitulerat då?

Jag tror tvärtom.

Det är klart att förra veckans terrordåd kommer att lämna spår efter sig. Kanske mer avlyssning och fler gränskontroller. Kanske blir tidningarna försiktigare, kanske modigare. Kanske blir många så förbannade att de springer rakt in i den brunsvarta fållan.

Allt det där är värt sitt spaltutrymme. Men glöm inte det som vi vet kommer att hända: vardagen kommer att fortsätta.

Det skedde efter bomberna i Madrid och London. Det skedde efter Breivik och 11 september. Nästan kusligt snabbt gnisslade vardagen igång. Föräldrar lämnade på dagis, tonåringar tog sin första fylla, födelsedagar firades, bilar tvättades, beslut om att sluta röka fattades och övergavs, gräsmattor klipptes, kontaktannonser skrevs, läckande diskmaskiner slängdes ut, semestrar planerades.
Man kan tolka det som att ingen tragedi är stor nog att tvinga västvärlden ur sitt självcentrerade vardagsspår. Men man kan också se den malande vardagen som västvärldens stora styrka. Det som islamisterna inte fattar.

De tror att de slåss mot en ideologi. Mot en politisk övertygelse. Men deras fiende är mycket mer oöm än så. Den är västvärldens människor och alla deras små vardagsbeslut och vardagsbestyr. Den är den tysta kraften i ett samhälle som, efter en demonstration, går tillbaka och fortsätter som vanligt.

Visst. Fortsätt, fortsätt å va rebell. Men underskatta inte kraften i ”gå upp-gå till jobbet-jobba-jobba-äta lunch, samma sak händer i morgon.”

Dagens fakta

Enligt en brittisk undersökning tittar en genomsnittlig användare på sin mobiltelefon 1 500 gånger i veckan.

Dagens byggnad

Domus varuhus i Timrå uppfördes 1959-1960 enligt ritningar av Folke Löfberg på Kooperativa förbundets arkitekt- och ingenjörskontor. Det har byggts om flera gånger sedan dess och Domus finns ej mer.

ARTIKELN HANDLAR OM