Goda kvinnan är bara halva bilden

Maria Magdalena porträtterad av italienske konstnären Tizian, från 1565.
KOLUMNISTER

En man i min bekantskapskrets blev pappa för ett tag sedan och graviditeten var, som det heter, oplanerad. Han var fram till faderskapet en notorisk häradsbetäckare och hade aldrig självmant skaffat familj om inte ödet velat annorlunda.

Nu är det ganska uppenbart att hans nya partner, närmare 40-strecket och med en väldokumenterad barnlängtan sedan flera år, hjälpt ödet lite på vägen.

Men för min vän var det ett resultat av naturens nyckfullhet, eftersom mamman till hans barn bedyrade att hon inte ”lurats”. Det här är nämligen en man som lever i föreställningen att kvinnor är goda.

Tron på den ärliga kvinnan med gott uppsåt är en utbredd villfarelse i den norra hemisfären – vi lever trots allt i en kultur där vår värdegrund utgår från en historia om jungfrufödsel. Eventuella skönhetsfläckar redigeras friskt historiskt.

Florence Nightingale har gått till historien som en öm sjuksköterska som räddade livet på en hel armé.

I själva verket var hon en briljant statistiker och ambitiös vårdorganisatör som inte tvekade att gå till den engelska pressen när hon kunde använda sin popularitet i utpressningssyfte för sina karriärambitioner.

Legenden om Marie Curie berättar om en begåvad vetenskapskvinna och lojal maka och mor, som valde att inte ta patent på sina upptäckter trots att det fanns grova pengar att tjäna.

Mer sällan får vi läsa om den utomäktenskapliga affär hon hade med kollegan Paul Langevin, som briserade i fransk press några dagar innan hon skulle motta sitt andra Nobelpris (och som fick nobelkommittén i Stockholm att vädja till Curie att inte dyka upp på ceremonin).

Rosa Parks beskrivs som en utarbetad kvinna som inte orkade lämna sin plats på den del av bussen som enligt de amerikanska sydstaternas raslagar var avsedd för vita.

Men Parks var redan en stridbar medborgarrättskämpe med kontakter högt upp i organisationen.

Exemplen på hjältinnor vars eftermäle fått något endimensionellt självuppoffrande över sig är många. Vi har förtvivlat svårt att ta till oss att både professionella ambitioner och egen vinning nästan alltid ligger bakom historiska triumfer, även när det täcka könet tar för sig.

Makt och strategi är av hävd manliga fält, medan samma egenskaper kletas på oss med attribut som ”kvinnlig list” och det lite poppigare ”kvinnligt ledarskap”.

Att biologin gett kvinnokroppen ett fortplantningstrumfkort, som utnyttjats i alla tider, låtsas vi däremot sällan om. I jämställdhetens namn är det inte ovanligt att höra blivande pappor entusiastiskt förkunna att ”vi är gravida”.

Min bekant? Jag ser inte så mycket av honom längre, men rapporter gör gällande att han trivs som förälder. Det blev en dotter förresten. Jag längtar efter att hon ska komma in i trotsåldern.

Problematisk bibelkvinna 1

Maria Magdalena. Vem var Bibelns mest omdebatt-erade kvinna? Tolkningarna sträcker sig från uppfattningen att hon var Jesus syster, hans fru och följeslagerska, till att hon bara var en äktenskapsförbryterska och prostituerad.

Problematisk bibelkvinna 2

Lilit. I judisk mytologi var Lilit, och inte Eva, Adams första maka. Hon skapades av Gud som Adams jämlike och vägrade att underordna sig honom, vilket Adam inte kunde acceptera. I Gamla testamentet nämns Lilit i umgänget med hyenor, ökendjur och gastar.

ARTIKELN HANDLAR OM