Rymdforskning verkar enkelt – i jämförelse

KOLUMNISTER

Plötsligt är rymdforskning glödhett. Det händer hur mycket som helst där ute i oändligheten. Bakom Pluto har en ny planet upptäckts. Tja, planetliknande i alla fall, forskarna tjafsar om vad den i genomsnitt 1 280 kilometer stora himlakroppen egentligen är.

Men ett namn har den i alla fall fått: 2002 LM60, även kallad Quaoar.

Och tre astrofysiker får Nobelpriset i fysik. De har lyckats fånga neutriner, svårfångade små partiklar som finns överallt. Miljarder av dem varje dag forsar genom oss i detta nu. Neutriner är gåtfulla partiklar som kan ändra skapelse, många av dem bildades en sekund efter Big bang och de kan berätta om hur det egentligen gick till när universum skapades.

Det krävs jättelika bassänger i en gruva för att fånga dem, eller en bit glaciär.

Mycket jobb för några små rackare. Men universums hemligheter ska avkodas, förr eller senare.

Nog är det märkligt: rymdforskarna arbetar med skuggor av bevis och lyckas ändå analysera atmosfärer i främmande solsystem. Tack vare Hubbleteleskopet kan vi se 14 miljarder år tillbaka i tiden, för så lång tid har ljuset färdats när det når oss. Rymdplasma, kvarkar, svarta hål, allt utforskas.

Ibland låter fysikerna nästan som filosofer eller science fictionförfattare.

Men trots denna intelligens och kompetens finns det ingen som kan tala om vad som finns under Saddam Husseins presidentpalats.

Är inte det märkligt?

Det är ju inte särskilt långt till Irak.

Lika konstigt är det att Bush insisterar på krig trots att till och med CIA säger att chansen att Saddam Hussein skulle angripa USA är mycket liten. Vid anfall är däremot risken stor att han använder kemiska stridsvapen. Världen håller andan. Börserna sjunker. Vad kommer att ske?

Ibland är krig oundvikligt, ibland måste omvärlden ingripa. Irak hade också med största sannolikhet varit en bättre plats utan Saddam Hussein. Men varför måste USA anfalla Irak just nu? Är det oljan? Det faktum att Bush senior inte ville ta ansvar för Irak efter Gulfkriget? Vadan denna oemotståndliga lust att rädda det irakiska folket undan diktatur? Eller kommer Saddam att utplåna världen med kärnvapen? Men då borde väl CIA vara mer oroliga?

Eller?

Och vad hände med jakten på Usama bin Ladin? Var det inte den som var det viktiga?

Det brukar finnas en logik i allt men här är åtminstone jag fullständigt förlorad. Det är många förklaringar, många ord, men ingen kärna. Allt medan lågkonjunkturen tar strypgrepp på världen och oron sprider sig. Men Bushadministrationen kräver hårdnackat sitt krig.

Och plötsligt ter sig rymdforskning enkelt.

Johanne Hildebrandt

ARTIKELN HANDLAR OM