Midsommar – bara ett gammalt hedniskt party

KOLUMNISTER

För några år sedan träffade jag en förvirrad amerikan på en festplats i Dalarna. Han hade ätit sin beskärda del av rå fisk och potatis. Nu beskådade han häpet de överförfriskade dalkarlarna som hoppade groda runt midsommarstången. Något så bisarrt hade han aldrig sett i hela sitt liv.

- Varför gör ni så här? Vad betyder det?

Det var i den stunden jag skådade ljuset.

För skottarna må tävla i kast med pålar och äta kokt fårmage, mexikanerna har fest vid sina döda släktingars gravar, varje land har sina egenheter och seder.

I Sverige klär vi en fallossymbol med blommor och kör ned den i moder jord. Sedan dansar vi runt den medan vi sjunger glada sånger. Lägg till det ystra festandet och kärvänligheten i skog och mark och vi har något som påminner om ett hedniskt fruktbarhetsblot.

Sverige var ett av de sista länderna i Europa som kristnades. Den nya religionen var säkert en välsignelse på många sätt men vissa sedvänjor dör inte så lätt.

Det berättas att nödåret 1868 så gick folket i Tisselskog först i kyrkan för att be Gud om bättre skörd. När inte det hjälpte samlades folk i lönndom vid hällristningarna vid sjön Råvarpen. Där kopulerade ett ungt par över skålgroparna för att på gammalt sätt få bättre skörd, en sedvänja som lär vara drygt 3 000 år gammal.

På midsommarnatten ska man plocka sju sorters blommor som ska läggas under kudden för att man ska drömma sanndrömmar. Enligt folklivsforskaren Ebbe Schön grundar sig detta på att man förr samlade medicinalväxter under midsommar, ljuset gav dem extra kraft. Ibland la man växterna i det årliga julbadet för att man skulle suga åt sig midsommarnattens kraft och magi.

Jul är för övrigt också ett gammalt hedniskt party som smält samman med kristendomen. Tomten var en husande som bodde på gården och som krävde matoffer för att hållas välvillig. I dag anses sådant vara larv, såvida man inte håller sig till de godkända andarna: Gud, Jesus och den helige ande. De har till och med särskilda hus.

Vi tror att vi är så rationella och förståndiga. Men om jag köper en bil som ofta går sönder så har jag fått ett "måndagsexemplar". Då är det bara att betala reparationerna och se glad ut. Makterna är emot mig. Jag har drabbats av otur och det finns inget att göra åt saken.

Nej, gamla ränder går sällan ur. Det är något att fundera på så här vid midsommar. Vi är kanske inte så kloka och civiliserade som vi tror.

Ägnar man tid åt att skutta runt en blomsterklädd jättesnopp så är man inte heller i någon position att döma ut andras tro eller sedvänjor.

Är det något man kan lära sig av historien så är det detta. Fast alla håller kanske inte med. Som amerikanen i Dalarna.

Efter att jag berättat om hednatron stirrade han storögt och frågade om jag inte var kristen.

- Det är klart att jag är. Också, flinade jag glatt.

Då gick han.

Johanne Hildebrandt

ARTIKELN HANDLAR OM