Förmätet att kränka profeten Muhammed

KOLUMNISTER

Nu är det dags att ta ett djupt andetag och ta det lugnt.

Att ambassaden i Damaskus sätts i brand är beklagligt men det finns gott om politiska rörelser som utnyttjar de upprörda känslorna efter Mohammedpubliceringen.

Därför är det viktigt att väst och den muslimska världen äntligen börjar kommunicera istället för att demonisera. Karikatyrkrisen hade aldrig uppstått om någon orkat ta reda på skillnaderna mellan våra kulturer.

"Folk är fortfarande upprörda och det håller på att bli värre. Vi värderar vår tro lika högt som ni värderar er frihet, fundamentalism ställs mot varandra och det leder ingenstans", säger Nadia al-Saqqaf, chefredaktör för Yemen Times, när jag får tag på henne ett par dagar efter att hundratusentals kvinnor demonstrerat mot publiceringen.

När jag berättar att Aftonbladet inte visat bilderna vill hon genast trycka intervjun där chefredaktör Gerdin förklarar varför. Nadia al-Saqqaf vill visa en annan bild av väst än den stereotypa och visar därmed större ansvar än Jyllands-Posten.

För visst, självklart hade de rätt att visa karikatyrer på Mohammed, i yttrandefrihetens namn, demokratins stöttepelare. På samma sätt har du rätt att påpeka för din granne att han är ful och att hans barn är äckliga. Men så gör man ju helt enkelt inte, för det vore ju oförskämt och varför såra folk i onödan?

Ändå kräver vi att miljoner människor, som lever i fattiga länder där kritiska journalister fängslas, ska förstå varför vi har rätt att kränka det centrala i deras liv, profeten Mohammed. Ursäkta men är inte det lite förmätet? Hallå, vi lever ju i totalt skilda begreppsvärldar och förstår inte ens varandras olika ståndpunkter.

Vi blir förbannade över att Sverige hotas och råkar illa ut trots att vi är oskyldiga, men accepterar samtidigt att USA invaderar länder och bombar sönder byar av misstag.

Och skulle väst ha reagerat om tolv EU-ambassadörer velat träffa ledaren för ett muslimskt land och han vägrat ta emot dem?

"Om Danmark och tidningen bad om ursäkt och förklarade sina ståndpunkter och kloka medlare kallades in kan krisen lösas. Stämningen är känsloladdad men den kan snabbt ändra sig om någon måste bryta trenden", säger Nadia al-Saqqaf i Jemen.

Vad sägs om att svälja lite prestige? Eller ska fundamentalisterna, i båda läger, få hetsa upp stämningen ännu mer? Vilken väg leder framåt och vilken går ingenstans? Välj själv.

Johanne Hildebrandt

ARTIKELN HANDLAR OM