Det ska vara kul att slippa verkligheten

KOLUMNISTER

Melodifestivalsäsongen har börjat och det finns ingenstans att fly.

Miljoner människor samlas runt tv:n som dreglande pavloska hundar ylande efter sin årliga schlagerfix. De mest osannolika personer diskuterar de tävlande som om det handlade om den västerländska civilisationens överlevnad"

Det är inte utan att man undrar om han kanske hade rätt, den där förvirrade mannen som mejlade en gång: Christer Björkman håller kanske på med att operera människors hjärnor. I så fall grattis till svart bälte i den hjärnkirurgi som skapat en masshysteri.

Och frågan är egentligen inte om Melodifestivalen är bra eller dålig utan varför en rad oförklarliga fenomen får sansade människor att bete sig som lämlar i ett lämmeltåg.

Vips har alla stövlarna utanpå byxorna och det sker från ena dagen till den andra.

Vips bestämmer sig utländska spelbolag att bryta sig in på den svenska marknaden. Reklam, sponsrade program, tidningsartiklar, allt handlar om poker och vadslagning. Gud nåde den stackare som klamrar sig fast vid sitt Fia-spel, det är tråkigt och trist. Nu är det poker som gäller.

När färgförsäljningen går ned dyker en massa inredningsprogram upp i tv och alla börjar lydigt måla om. Och vem bestämde att dansprogram på tv plötsligt var oumbärliga? Plötsligt blev Peppes styltiga danssteg ett samtalsämne som, på fullt allvar, avhandlades i tidningarna och landets samtliga danskurser blev omedelbart fulltecknade i detta nationella sug efter foxtrot och vals.

Att ett program där några b-kändisar stuffar runt med hysteriskt leende dansare som ser ut att behöva äta upp sig ett par kilon så de lugnar ned sig blivit en hit är för mig ett mysterium.

Är vi alla idioter utan egen vilja? Zombies som lydigt raglar åt anvisat håll, dreglande och med armarna utsträckta efter nästa stora grej?

Eller är det så att det helt enkelt är underbart skönt att fullständigt logga ut från all verklighet? Att lägga sig i tv-soffan och stänga av hjärnan medan tv:n visar något som är så ytligt att inte ens Lars Danielssons gåsleverfrossande lyckas bryta sig in i vardagsrummet.

Jepp, där har vi det. Underhållning är semester från verkligheten och den egna hjärnan och herregud vad det behövs en snögloppig lördag i februari. Det är oemotståndligt, hjärntvättat och alldeles"underbart.

Beam me up Philipsson. Ta mig långt härifrån.

Johanne Hildebrandt

ARTIKELN HANDLAR OM