Krigsjournalistiken behöver nya ögon

KOLUMNISTER

Nästan åtta månader har gått sedan Martin Adler mördades i Somalia och säkerhetssituationen för journalister blir bara värre. I Irak har 148 journalister dött sedan invasionen 2003, merparten var irakiska mediearbetare.

Tack vare att det är så farligt där skickar få västerländska redaktioner sina anställda dit vilket innebär att rapporteringen mest består av dessa hemska telegram som berättar om hur många människor som sprängts till döds under dagen.

Det är tragiskt, för god krigsrapportering ska bland annat skildra hur människor har det, hur de lever och vad de tycker, vilket ger en annan, verkligare och mer nyanserad, bild av krigszoner.

När den enda informationen som ges om ett helt folks lidande skildras genom korta notiser som ser likadana ut dag efter dag ger redaktionerna utrymme för ”the other-ismen” att breda ut sig: de, där borta, är inte alls likadana som vi.

Men visst, det kommer också tv-bilder på bombdåd och döda från Irak, bilder som i många fall är tagna av frilansande irakier som har sämre betalt än sina västerländska kollegor. Ironiskt är det, att trots så många redaktioners pretentiösa ord om vikten av god bevakning, är det alltså mest inhemska, underbetalda frilansare som berättar om vad som händer i årtiondets största och viktigaste krig . Allt detta medan ”experter” sitter här hemma i trygga tv-soffor och uttalar sig om läget utan att ha en aning om hur verkligheten ser ut på fältet.

Krigsrapportering är stökigt och svårt, det är sant. Men det är också den viktigaste formen av journalistik, för den styr hur vi uppfattar vår omvärld och om rapporteringen är dålig kan folk luras att tro vad som helst, vilket kan få förödande konsekvenser.

Ändå saknas vilja att diskutera krigsjournalistik och få förstår hur den fungerar. På lördag blir det ändring på det. Då hålls ett internationellt krigsreporterseminarium på Kulturhuset där de flesta av deltagarna arbetar på fältet.

Seminariet hålls för att hedra Martin Adler som mördades när han ägnade sig åt den journalistik som han med rätta ansåg vara viktigast.

Kom förbi om ni har lust, det är öppet för alla och gratis, bara föranmälan krävs. Jag lovar att ni kommer att se på krigsrapportering med helt nya ögon. Och nya ögon är exakt vad som behövs.

Johanne Hildebrandt