Bada i 16-gradigt vatten var det enda som gällde

Karin Ahlborg om barndomens stenstrand vid Höga kusten

KOLUMNISTER

Det går nästan att höra is­bitarna i vattnet klirra runt benen när jag sladdar ­omkring på de snorhala, algtäckta och ofta vassa stenarna.

Dessutom ligger det en död kropp någonstans här på bottnen.

Kan man tänka sig en härligare sommarpärla?

Foto: Andreas Bardell
Ingen badkruka "Pooler var skumma. Folk sa att de fanns men hade någon egentligen sett en? Va?", skriver Aftonbladets Karin Ahlborg om sin barndom vid Höga kusten.

Tio meter ut i vattnet ligger en jättestenbumling tryggt parkerad.

Den heter Gammära. Som i ”gammal märr”. Historien som fått ögonen att tåras på generationer barn lyder som så:

En lika elak som lat bonde skulle ta sin häst tvärs över ­viken. Men den late drullen ­orkade inte spänna loss ­harven från hästen. Och som alla redan räknat ut fastnade harven i botten och ner sjönk hästkraken. Precis vid stenbumlingen.

När andra barn borrade ner tårna i våt, finkornig sand, tampades vi som hade Gröna gången som hemmastrand inte bara mot de halkiga och i storlek obekväma stenarna utan också mot skräcken att den drunknade hästen på något vis skulle hemsöka oss under vattnet.

Eller att vi skulle råka sätta ner en fot på ett hästkranium.

Fast det var ju ingenting som var konstigt under alla somrar när ”bada” betydde just att ta sig tillräckligt långt ut för att slippa skrapa knäna när man slängde sig i vattnet som nådde en maxtemperatur på 16 grader.

Sandstränder fanns någon annanstans.

Pooler var skumma. Folk sa att de fanns men hade någon egentligen sett en? Va?

Så, Gröna gången hos mormor och morfar ifrågasattes aldrig.

Till att börja med, när benen var för korta och knubbiga, fick morfar sätta sig i ekan och ro oss dit. Mormor hade ansvaret för saften i sirapsflaskor och vetelängden. Men så fast förankrad som tidernas badställe blev den högst osofistikerade stenstranden, att vi envisades med att fortsätta gå dit när sirapsflaskorna övergått i mellanölsburkar och mormor och morfar vackert fick stanna hemma.

Den som har ögonen med sig när han eller hon kör över Hö­ga­kusten-bron kan se Gammära strax under norra brofästet. Självaste Gröna gången är lite knepigare, för de väl upptrampade stigarna finns ej mer utan det blir till att bana sig genom urskogen med sikte på vattnet.

Så går det när det anläggs sandstränder och swimmingpooler till höger och vänster.

FAKTA

Om kolumnisten

Namn: Karin Ahlborg. Ålder: 49. Yrke: Aftonbladets matkolumnist. Familj: Fyra söner, 22, 21,17 och 11. Bostad: Villa i Nacka. Sommarbok: ”Blonde” av Joyce Carol Oates. Äntligen.

Ta dig hit

E4 tar dig hela vägen fram till Härnösand. Sundsvallsflyg, Skyways och City Airline landar på Midlanda flygplats. Tåg Stockholm – Härnösand tar fyra och en halv timme.

Om Höga kusten

Höga kusten finns med på Unescos världsarvslista. Namnet kommer av den kraftiga landhöjningen efter den senaste istiden.

Annat att se

Höga kusten-bron är 180 meter hög och 1867 meter lång med fantastisk utsikt. Här finns också Härnösands konsthall, fiskeläget Bönhamn med Smitingens långgrunda stränder. Klättra upp för Rösåsberget eller vandra i Skuleskogens nationalpark.

Skumt!

Inte direkt i närheten men tillräckligt för att platsa som lokalt mysterium är Viola Widegrens mystiska och spårlösa försvinnande från Helgum 1948. Hon var 17 år och tycks ha gått upp i rök efter ett våldsamt gräl med sin pappa. Medier och astrologer, polis och allmänhet har sökt svaret på gåtan över hela världen. Om Viola Widegren lever i dag är hon 79 år.

Mums!

Ät lunch endera på hotell Höga Kusten rakt ovanför Gröna gången eller på hotell Björkudden mitt emot.

Eller köp lokalt tunnbröd och hemrökt sik i närmsta bod och skölj ned med Zeunerts öl eller läsk.

Kramp

Nej, barnen drabbas inte av kramp om de badar direkt efter fikat. Det kommer från en tid när man trodde att allt blod samlades i magen för att ta hand om maten. Och inget blev kvar i armar och ben, liksom.