Grisigt att inte berätta vad skinkan innehåller

Läs Karin Ahlborgs kolumn

KOLUMNISTER

Nu ska det bli ordning på skinkorna.

Påstås det.

Men i vanlig ordning sölas det förfärligt med förändringar till det bättre.

För sex månader sedan, i maj, kom Kött?&?Charkföretagen, där 90 procent av charkleverantörerna är medlemmar, överens om att börja märka vår smörgåsskinka på ett hederligare vis.

Vi har ju fått gissa hej vilt vad det egentligen är vi köper i plastförpackningarna eller för den delen över disk.

Endera är det pressad skinkfärs, med diverse jox tillsatt, lite större bitar som pressats ihop med samma jox eller – i sällsynta fall – en bit hel skinka liknande den vi sätter fram till jul.

Det har känts rätt grisigt att inte få veta vad man köper.

Alltså bestämde branschen att det på etiketten ska stå tydligt om det är skinka av färs, småbitar eller helmuskel så att man kan välja efter egen smak.

Detta skulle inträffa den 1 november.

Ibland är jag en bussig typ så jag väntade ytterligare en dryg vecka innan jag inspekterade skinkpaketen i närmsta butik.

Bland det stora mångfald av kokta och rökta saker, tunna och normaltjocka skivor, små och stora leverantörer hittar jag en (1) förpackning där det står vad skinkan är gjord av.

Det är Atria som talar om att deras Lönnebergaskinka är gjord av helmuskel.

Vad Scan, Ica, Lilla Saluhallen, Ridderheims och Pärson har i sina förpackningar är – branschbeslutet till trots – lika hemligt i dag som det var för ett halvår sedan när saken klubbades.

Jag tycker att det är märkligt.Det har ju inte precis varit förbjudet för leverantörerna att berätta för oss vad paketen innehåller.

Inget av skinkpaketen var visserligen förpackade efter den 1 november men väl den 30 oktober i några fall och i mina ögon ter det sig bara väldigt, väldigt fånigt att vägra yppa något innan giljotinen nuddar kragen.

Och jag tycker inte att det är värst förtroendeingivande, heller.

ARTIKELN HANDLAR OM