Någonstans finns alltid den unga flickan med

KOLUMNISTER

Senaste Månadsjournalen överraskar med ett udda och underbart modereportage. Vårmodet 2002 presenteras av en drygt 60-årig kvinna med vackert men rynkigt ansikte. Stramt tillbakakammat vitt hår.

Vi har aldrig sett något liknande. Och det är inte plagg för så kallade mogna kvinnor utan ungt, snävt eller fladdrigt, gala och jeanskavaj.

Modellen är fotografen Caroline Roosmarks mamma. Man har helt enkelt inte sett något liknande och jobbet väckte omedelbart positiva reaktioner från läsarna.

"Vilket härligt modejobb. Så underbart att välja en äldre rynkig ursnygg kvinna att visa vårens kläder. Det är verkligen inspirerande att se en naturligt åldrad människa i dessa tider av plastikoperationer."

"Ett fullkomligt lysande och unikt modereportage. En kvinna som älskar vackra kläder får posera trots viss uppnådd ålder. Vilken grace. Vilket psykologiskt lyft och vilka vackra bilder. Äntligen ett modereportage med klass och stil och därtill glädje. Det tycks våras även för oss 60-åriga damer. Det är verkligen inspirerande."

Även ett par män hörde av sig och var positiva.

"Varför har ingen kommit på det tidigare", tänkte jag. Och vet genast svaret. Så fult är det i dag att åldras så att det syns.

Vi har alla dessa uppskurna och lyftade eterneller Catherine Deneuve, Cher, Jane Fonda och alla vanliga kvinnor med pengar över till att plastikoperera sig.

Ungdomen har väl aldrig varit så glorifierad. Råunga fotomodeller har varit legio.

Jag minns för några år sen en modevisning med stor dampublik som satt på stolar och såg vårmodet defilera förbi.

Ingen av modellerna såg ut att vara över femton. Medan publiken var klart medelålders.

Ungdomsfixeringen har fått dominera och skapat denna ångest för ansiktets och kroppens förändringar medan åren går. Kanske det startade på 60-70-talen, då det plötsligt var så viktigt att vara ung.

I varje fall ge sken av att vara det. Mor och dotter i samma sorts blus.

Jag var i Paris och märkte att modister var ett utdöende släkte. Inga damer bar hatt. I stället hade de sin särskilda frisör som klippte fram "det unga". Mycket handlade det om linjer som gick uppåt.

Gick man för att prova något plagg fanns det två argument för att uppmuntra kunden att välja. "Den här är mer elegant, men den här är ungdomligare." I direktöversättning: Gör Madame yngre. Gissa vilket man valde.

Jag är mycket äldre än MJ:s nya fotomodellfynd. En gång i tiden åkte jag två gånger om året till Paris och rapporterade från de stora modevisningarna. Publiken var medelålders till äldre. Någon ung filmstjärna. Och kanske en ung älsklingshustru med sin schejk bredvid sig.

Det var ännu en tid då det eleganta, det uppenbart dyrbara, vann över det ungdomliga.

Modellerna som "gick" var unga, men inte tonåringar. Det kom långt senare. Dessa osannolikt förmögna kunder hade sin egen provdocka med exakta mått. Man behövde inte vara ung och platt.

Jag har inget datum för när det där väldigt unga blev modeledande. Det känns som om det smög sig på oss.

Barhuvad med långt hår och mycket korta kjolar krävde ett ungt ansikte. Gymmen fick ta hand om kroppen.

MJ:s nya modell är mannekängsmal. Där går gränsen. En rundnätt 60-åring hade inte varit möjlig. Där finns fortfarande ett tabu. Aldrig så litet övervikt och resultatet hade inte fått denna lätta lysande elegans.

De mycket unga fotomodeller vi sett senare åren har haft knappt utväxta bröst till ett plutigt flickansikte. Sällan har de skrattat.

Det gör den här modellen. På en bild spricker hon upp i ett ungt skratt som visar hur en äldre kvinna har alla sina åldrar kvar i sig.

För så är det ju.

Man åldras men i något hörn finns den unga flickan med, eller hur?Vilket härligt modejobb. Så underbart att välja en äldre rynkig ursnygg kvinna att visa vårens kläder

Kerstin Thorvall

ARTIKELN HANDLAR OM