Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Sagor hjälper inte mot ångest

   Så kom då en liten vacker trycksak, ljusblå, från Norra Stockholms Psykiatri. Den låg och lyste löftesblå, när jag plockade upp dagens post.

Telefonrådgivning och hembesök dygnet runt vid behov av psykiatrisk hjälp.

Man vänder på sidan och möter flera blommiga löften att bli tröstad av. ”Vi finns för Dig som är i behov av akutpsykiatri och ej tidigare haft kontakt med psykiatrin. Eller för dig som redan har en psykiatrisk kontakt men är i behov av akut insats, då Din ordinarie vårdgivare ej är tillgänglig. Vi finns på St. Görans sjukhus och arbetar med akutpsykiatriska bedömningar i hemmet eller på jourmottagningen.”

 

De tar sats igen. ”Grunden för detta mobila team är sjuksköterskor och mentalskötare i psykiatrisk vård dygnet runt, vilket primärt utför den första bedömningen vid nya kontakter.”

På jourmottagningen finns läkare dygnet runt, halleluja, Gud ske pris! Mobila psykiatriska akutteamet finns för varje psykiatrisk sektor i Stockholms län.

DYGNET RUNT telefon 08-672 29 33.

 

Så fick jag då en natt den stora ångesten och letade fram den positiva broschyren som lovat mig akut psykiatrisk hjälp dygnet runt.

Jag ringde. Jag ringde. Jag ringde. Jag ringde. Jag ringde.

Ingen låtsades om att det nyligen tryckts en broschyr som lovat mig akut psykiatrisk hjälp dygnet runt.

Jag ringde som sagt. Jag var i panik. Alla svarade att det verkligen inte fanns något team som kunde komma hem till mig. Jag fick ta mig dit själv. Det här var mitt i natten. Min yngste son hade kommit för att hålla mig över panikens kollaps. Nu ringde också han. Han fick ett hånskratt i örat och uppmaning att ta med morsan och köra henne till St. Görans akut. Jag skulle då genast få träffa en läkare. Han var beredd att åka. Men jag visste hur lång tid det skulle ta innan någon jourläkare uppenbarade sig. Samtidigt visste jag att denne son nästa morgon skulle åka med sina två döttrar till Skåne för att hälsa på släktingar på Österlen. Det betydde att han skulle ge sig av redan vid sextiden på morgonen.

”Nej”, sa jag. ”Det är uteslutet.”

 

Nästa morgon åkte jag med en vännina till jourmottagningen. Vi kom dit vid elvatiden. Fem timmar senare fick vi träffa en jourhavande läkare. Då hade jag först skällt ut en vaktpojke som stod och höll i en dörrspringa.

Jag sa: ”Jag hoppas att du kommer ihåg att mannen som med en påk slog ihjäl en passagerare på en tunnelbanestation och en annan galning som körde in på Västerlånggatan och dödade fotgängare, båda först sökt hjälp på en psykiatrisk klinik men inte blivit insläppta. Och så har vi den unge mannen som dödade vår minister Anna Lindh. Också han hade sökt få komma in på psykiatrisk klinik, St. Göran tror jag det var. Hur försvarar ni det och samtidigt månglar ut denna softiga kampanj, som berättar hur ni kommer hem när någon i familjen fått en psykiatrisk kollaps. Hur fan kan ni försvara det? Och vad vet du om mig? Jag är besatt av ångest. Du vet inte vad jag har i handväskan.”

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet