Att vara författare kräver disciplin

KOLUMNISTER

För många år sedan skulle jag skriva en ny bok.

Den skulle handla om mig, men så blev det inte.

Jag uppfann en helt annan kvinna, som var begåvad men cyniskt förfallen. Denna person kom att inleda en av mina romaner.

Jag skapade en sorts fatal kvinna, som inte hade några likheter med mig utan var en utmärkt romanfigur att fantisera runt. Rätt länge arbetade jag på att få fram en depraverad fransysk dam i mogen ålder.

Hon skulle vara härjad och krävande och egocentrisk men icke desto mindre skriva flera säljande romaner.

Hennes förläggare skämde bort henne med täta besök och kunde därmed tugga till sig ännu ett ordentligt förskott.

Efter några glas champagne var den magra, depressiva författarinnan kvick och överdådig.

Nyckfull och besvärlig men oavbrutet respekterad, ja, nästan älskad, var hon suverän i sin ensamhet (givetvis självvald).

Socialt, moraliskt och emotionellt skulle hon, det vill säga jag, vara totalt fri.

Det var alltså längesedan som jag skrev om denna turbanförsedda, kedjerökande författarinna. I dag skulle jag ha sett henne mer vardaglig.

Hon skulle sitta vid sin skrivmaskin och skriva hela tiden, när hon hade en beställning på en artikel och se till att den blev färdig i rätt tid.

Så som jag gör nu.

Ska det också bli en roman så får man inte göra för långa pauser.

Det gäller till exempel att ge personerna en verklighetsprägel, som gör att läsarna blir nyfikna på hur det går för dem.

Det är ett strävsamt och disciplinerat jobb att vara författare.

Någon champagne förekommer inte.

På eftermiddagen dricker man en oglamorös kopp te, vid högtidliga tillfällen åtföljd av en chokladcroissant.

Någon turban bärs inte heller, möjligen en liten virkad mössa. Det händer väl att man sitter och skriver på hotell ibland, men de flesta böckerna tillkommer nog i mitt alldeles egna arbetsrum.

Författande är inget att rekommendera för otåliga som vill se snabba resultat.

Men när man känner att ett kapitel bär, då är det en oerhörd triumf. Inte för att boken är klar för det. Men nu vet man att den går i hamn.

Kerstin Thorvall

ARTIKELN HANDLAR OM