”Flickans försvinnande visar på brister”

KOLUMNISTER

Jag tror att den 13-åriga flickans försvinnande även visar en brist i LVU, lagen om vård av unga.

Hon blev så ensam.

När myndigheterna skulle omhänderta  utsågs ett ombud, en jurist, för att ta tillvara hennes intressen. Men det uppdraget var slutfört efter förhandlingarna i förvaltningsrätten.

Så fort domstolen fattar beslut om samhällsvård försvinner barnets juridiska rättigheter.

Då är socialtjänsten i föräldrars ställe, har ansvaret, bestämmer allt.

Ingen utomstående har insyn.

Ganska snabbt fattas avgörande beslut kring flickan.

Som jag ser det skulle ett juridiskt ombud kunnat ha haft ett och annat att fråga om, om psykologkontakter, om socialtjänstens idé att placera henne i familjehem i Gamla stan intill tunnelbanan.

Psykologen som utredde flickans behov tryckte ju hårt på att hon först och främst måste skyddas från umgänget med äldre missbrukare.

Hon behövde även ett ordentligt stöd för att på allvar förstå att det hon varit med om är övergrepp, att hon är ett barn.

Dessutom: psykologen rekommenderade att flickan skulle vara kvar på vårdhemmet, fram till att en långsiktig vårdplanering fanns.

Så blev det inte.

I stället flyttades hon till en ensamstående kvinna i Gamla Stan, sattes i ny skola, och utan att en långsiktig vårdplan satts i verket.

Och efter några månader försvann hon, och har utan uppståndelse varit spårlöst borta i över ett år.

Ska det kunna vara så?

Jag tar kontakt med Fredrik Malmberg, Barnombudsmannen, och ber honom läsa artiklarna om flickan.

Han säger att det är symptomatiskt: Barn i samhällsvård är en bortglömd grupp.

Förra året kom en 1 300 sidor lång statlig utredning med förslag som innebär en skrotning av nuvarande LVU, som inte är rättssäkert och inte har barnperspektiv. Barn vet inte sina rättigheter.

Bland förslagen finns att barn ska få rätt att söka hjälp av en utomstående, en sorts regional barnombudsman.

Det var den andra gigantiska utredningen om LVU på sex år, just inga förändringar har genomförts – än. Och vi får väl se. Fredrik Malmberg konstaterar: "Barnfrågor vinner man inga val på."

ARTIKELN HANDLAR OM