Hej du julaftonsflicka, känslor är inte farliga

Foto: TT
KOLUMNISTER

Hej på dig, du julaftonsflicka borta på 60-talet, i klänning och kalasbyxor, med en enda skinkskiva på tallriken. Jag vet hur du mår. Många starka känslor är det, de svider i bröstet och får blodet att rusa som när du har influensa.

Det är inte bara din längtan efter paketen, ditt högtid­liga allvar sedan lampor släckts och de små tomtarna brinner på fönsterbrädan och mammas finskor klapprar i köket med de tunga dofterna.

Det är även rädsla och skam. Fast du är bara tio år vet du hur det måste vara på julafton. Och så är det inte. Det kan bli så att någon slänger jultallriken i golvet, höjer rösten, brister i gråt ­eller – det värsta! – tuggar under tystnad.

Nu sträcker jag ut en hand och säger stilla: det är inte farligt. Det är inte ditt fel.  Det bara känns så. Det betyder att du är känslig. Känslor är inte farliga. Att vara känslig är bra. Du kommer inte att önska dig okänslighet.

Julen gör många människor knäppa, så är det bara. Jag har några välmenta råd om hur du ska uthärda, du ­kommer nog att avsky dem.

Först: du måste andas. ­Andas långsamt med djupa andetag, så lindras oro.

Tänk inte att du måste fylla tystnaden runt bordet med muntert prat. Var tyst om du vill.

Tyst kan du tänka på nästa dag, när du får ligga i sängen och äta marsipan och läsa Kulla-Gulla. Sedan går du till skridskobanan, snurrar runt i de vassa ljuden. Kommer hem med stelfrusna kinder och svettig hårbotten.

Du ska veta – fast sånt pratas inte om – att väldigt många barn finns med föräldrar som är fulla till lunch och inte dukar upp julmat. Barn som försöker förhindra slagsmål.

Så är det inte hemma hos dig.

Så mycket mer kan jag inte säga dig. Julaftonsflickans jobb är att äta salta kött­bitar och se glad ut. Livet är inte enkelt. Tro bara inte att julen är harmonisk hos alla utom dig.

Sedan får du bestämma. Då vill du inte längre ha rödkål och prinskorv, utan sushi, tryffelsalami, mozzarella och champagne.

Du ska få egna flickor att tänka ut julklappar till och du kommer att njuta av att krulla paketens snören och stryka juldukarna.

Du ska slutligen möta en man som jublande bär granen över bron till ditt hem och aldrig gör dig orolig. Hans julglädje räcker även till dig. Jag lovar. God jul.

ARTIKELN HANDLAR OM