Här ligger en hund begraven, eller två

KOLUMNISTER

Det finns en hund begraven i historien om de hemliga handlingarna hemma hos generalmajor Tony Stigsson.

Varför låg de spridda runt hela huset?

Och är det verkligen säkert att ingen läst dem?

Generalmajor Tony Stigsson greps av polisen på sin arbetsplats, försvarets operativa insatsledning i Uppsala, i början av 2005. Han misstänktes för att ha misshandlat sin hustru.

Så långt är historien enkel att begripa. Det är i fortsättningen som frågetecknen finns.

Varför tog det så lång tid att koppla in Säpo?

Stigsson greps den 7 mars 2005. I samband med gripandet gjorde Skövdepolisen husrannsakan hemma hos Stigsson. De upptäckte då mängder av hemliga papper, sammanlagt sju kartonger.

Låg på köksbordet

Dokument, som var både hemliga och kvalificerat hemliga, låg bland annat på köksbordet, i arbetsrummet, på vinden och i förrådsutrymmen.

Handlingar av det här slaget ska enligt instruktionerna inte lämna tjänsterummet.

Men Stigsson hade alltså flyttat dem ända hem till Västergötland utan tillstånd.

Först i samband med rättegången, som började i slutet av maj, undersökte Säpo Stigssons hem. I två dagar, med specialutrustning.

Strödda över hela huset

Varför dröjde det mer än två månader innan säkerhetspolisen kom in i bilden?

Varför tog Stigsson hem de hemliga dokumenten?

Att han kopierat och tagit hem de hemliga dokumenten ursäktade Stigsson med att han hade så otroligt mycket att göra.

Det förklarar möjligen varför han tog hem handlingarna.

Men inte varför de blev kvar.

Stigsson kunde ha transporterat tillbaka pappren till jobbet och förstört dem i dokumentförstöraren. Eller eldat upp dem. Eller rivit dem i tusen småbitar.

Men det gjorde han inte.

Han lät pappren ligga, strödda över hela huset.

Enligt dåvarande hustrun var Stigsson otroligt välplanerad. Han ”gjorde aldrig något oplanerat eller slumpmässigt”.

Sju kartonger

Stigsson hade alltså en plan för de hemliga papperna. Hur såg den ut?

Varför har försvaret så slapp sekretess?

ÖB Håkan Syrén säger att försvarets system för hantering av hemliga handlingar varit ”för liberalt”.

Det ska nu ses över.

En översyn har också gjorts av kontrollen av de människor som får säkerhetsklassade tjänster.

Men hur var det möjligt för Tony Stigsson att släpa hem sju kartonger topphemligt material utan att någon reagerade?

En svensk tiger.

Även i försvarets högsta ledning.

Är det säkert att ingen läst de hemliga papperna?

Enligt ÖB Håkan Syrén är utredningen om Tony Stigsson den största spionutredningen sedan storspionen Stig Wennerström på 1960-talet.

I somras lade chefsåklagare Ulf Forsberg ner förundersökningen mot Tony Stigsson.

Han kunde inte styrka att hemligheter om det svenska försvaret röjts trots att de låg överallt hemma hos Stigsson.

Kan inte vara säker

Försvaret har inga planer på att begära att beslutet överprövas.

Man har i stället kompletterat begäran till Statens ansvarsnämnd.

Besked om ifall Stigsson får sparken väntas komma under oktober.

Det är givetvis svårt att bevisa om Stigsson gett handlingarna till främmande makt – eller till någon annan obehörig.

I alla fall så länge det inte är uppenbart att uppgifter läckt ut, så länge det saknas bevis i form av exempelvis oförklarliga pengar på Stigssons konton eller att generalmajoren själv erkänner.

Men man kan inte heller vara säker på motsatsen.

Att ingen utom Stigsson har tittat på papperna hemma på köksbordet.

Någonstans i den här historien finns en hund begraven.

Eller två.

Lena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM