Skandal är ett sätt att säga det på – sorgligt ett annat

KOLUMNISTER

I den bästa av världar har Marianne Samuelsson bara drabbats av dåligt minne.

Alternativet är en mycket bra hörsel.

Hon hör prassel på långt håll.

Lena Mellin.

Det var en gång ett språkrör för Miljöpartiet de gröna. Hon hette Marianne Samuelsson och blev riksdagsledamot redan 1988.

Redan efter fyra år tyckte hennes snälla partikamrater att hon var så duktig att hon borde bli det finaste en miljöpartist kan bli. Hon valdes till språkrör.

Det hedersuppdraget hade Marianne i sju år. År efter år, på kongress efter kongress, valdes missionsförbundaren och scoutledaren om.

Men 2004 fick Marianne ett ännu finare jobb. Hon blev landshövding på Gotland, den första miljöpartisten på en sådan toppost.

Som landshövding har Samuelsson dock inte visat samma intresse för strandskyddet som hon gjorde i riksdagen.

En restaurang i Visby byggde ut i strid med strandskyddet. Nu polisutreds om länsstyrelsen gjort sig skyldig till tjänstefel.

Björn Ulvaeus vill bygga stort och djärvt på ön Furillen utanför Gotland. Länsstyrelsen sa ja, men Naturvårdsverket skickade frågan vidare till en miljödomstol.

Och så har vi då Max Hansson, mannen som åtminstone enligt sitt företag Payex hemsida redan vid 13 års ålder blev biten av det som skulle bli hans framtid – fakturering.

Hanssons företag har drygt 600 anställda i fyra länder och huvudkontor i Visby. Man behöver inte vara ett geni för att inse att han är viktig för Gotland.

Det har Marianne Samuelsson förstått. Däremot finns tjänstemän på länsstyrelsen på Gotland som inte delar chefens inställning om att man bör visa särskild hänsyn till personer av Hanssons vikt. Man anar en djup konflikt mellan bokstavstrogna strandskyddare och den numera pragmatiska Marianne Samuelsson.

Hansson har, enligt tjänstemännen, under ett 30-tal år utvidgat sin tomt till tiodubbel storlek genom att på jordbruksfastighet anlägga bland annat tennisbana, golfgreen, lusthus och stenmurar med taggtråd.

Länsstyrelsen måste polisanmäla om någon bygger eller anlägger olovligt på strandskyddad mark. Men Samuelsson motsatte sig detta vid ett bandinspelat möte i våras.

”Vi kan ju inte bara ha människor som vandrar på stranden, det kan man ju inte överleva på”, sa Samuelsson.

En träffande iakttagelse. På engelska finns ett antal träffande uttryck som beskriver det Samuelsson ägnar sig åt. ”Money talks”, pengarna talar, är ett. ”Follow the money”, följ pengarna, är ett annat.

För tio år sedan ledde Marianne Samuelsson riksdagens mest ideologiska parti. Då ville hon stärka strandskyddet.

I dag är hon landshövding i ett krisdrabbat län. Och då är det inte längre ideologin som vägleder. Då är det pengarna som talar.

Skandal, trumpetar en del. Sorgligt, är en annan beskrivning. Riktigt rejält sorgligt. Framför allt för Marianne Samuelsson.

ARTIKELN HANDLAR OM