Van Rompuy kommer inte att göra skillnad

KOLUMNISTER

EU:s ledare kan anklagas för mycket.

Men inte för fantasi­rikedom och djärvhet.

Att utse Herman Van Rompuy till EU:s förste president är ohyggligt beige.

Belgiens premiärminister blir EU:s förste president. I högst fem år ska han leda EU:s toppmöten; presidenterna, regeringscheferna och utrikesministrarnas exklusiva och mäktiga klubb.

Van Rompuy, 62, är säkert en utmärkt medmänniska. En jesuitutbildad professor i ekonomi med skrattrynkor, som bland annat var sitt lands budgetminister under 1990-talet.

I Belgien, där det nästan konstant är regeringskris, har han hållit ihop regeringen sedan han förra året motvilligt accepterade kungens vädjan om att bli premiärminister. Han uppges ha en underfundig humor och skriver Haikudikter.

Men är Van Rompuy det spännande namn som sätter EU på världskartan, Europas svar på USA:s Obama och Kinas Hu?

Givetvis inte. Van Rompuy kommer inte göra någon större skillnad. I så fall hade man lagt märke till honom redan för flera år sedan och det har få utanför Belgien gjort.

Tänk er Tony Blair i spetsen för EU. Chansen att EU satt avtryck i världs­politiken hade ökat med 100 procent.

Men varför väljer EU:s ledare i stället en blek figur?

Sanningen är att de är rädda för konkurrens. Med en färgstark och dominerande president skulle de 27 regeringscheferna hamnat i skymundan. Allt ljus på honom, mindre på Sarkozy, Reinfeldt och Vanhanen.

Ett annat snällare sätt att uttrycka det är att regeringscheferna valt kompromissernas grå vardag framför de stora, färgstarka utspelen. Det behöver inte alltid vara fel.

Med en borgerlig politiker från ett litet EU-land som president skulle utrikesministern vara socialdemokrat från ett stort medlemsland. Och så blev det.

Catherine Ashton.

Baronessan av Upholland, Catherine Ashton, 53, blir EU:s höga sändebud i utrikesfrågor och vice ordförande i EU-kommissionen. Hon har suttit i brittiska parlamentets överhus och i regeringen där hon bland annat ansvarat för mänskliga rättigheter. I dag är hon handelskommissionär.

Hon är mycket uppskattad i England men har i likhet med Van Rompuy inte satt några avtryck utanför det egna territoriet.

Men hon är kvinna. Och det måste ses som en arbetsseger för dem som i åratal lobbat för att åtminstone en av de två toppjobben inte skulle gå till en vit, heterosexuell och medelålders man.

FAKTA

Fem smarta saker att säga vid middagsbordet i kväll…

”Något är i grunden fel”

?Antalet förtidspensionärer mellan 20 och 29 år har mer än fördubblats till 24?700 människor mellan 1991 och 2006. Ökningen är 129 procent trots att den åldersgruppen blivit mindre. Något är i grunden fel när unga människor sorteras ut när de knappast hunnit lämna skolan.

”Borg utan pallplats, det måste svida”

?När den ansedda tidningen Financial Times rankar 19 av EU:s finansministrar hamnar Anders Borg på fjärde plats. Han är näst bäst på politisk fingerfärdighet och trovärdighet. Men Sveriges sviktande ekonomi, med hög arbetslöshet och brant BNP-fall, drar ner snittbetyget.

”En kanonidé i all ­enkelhet”

?De tre rödgröna partierna vill skapa webbplatsen Mitt hälsokonto. Där skulle man gratis kunna samla information om sin egen hälsa. Exempelvis en lista över alla läkemedel, en förteckning av alla vaccinationer, vårdplaner och delar av journaler. Man ska också kunna boka läkartid.

”Björklund har klarat sig ganska bra”

?Man kan lätt få intrycket av att Moderaterna ligger som en stor plattfisk över resten av partierna i alliansen. Men det är inte riktigt sant. Enligt Sifo:s senaste väljarbarometer har Folkpartiet, som inledde sitt landsmöte i går, bara minskat med sju promille sedan valet.

”Vd:n kan inte ha varit problemet”

?Under stor dramatik avsattes helstatliga Vattenfalls vd Lars G Josefsson. Hans efterträdare gillar kärnkraft och ställer sig frågande till olönsam vindkraft. Man kan med fog fråga sig om det var vd:n som var problemet med Vattenfall. Eller ägaren Maud Olofssons (C) otydlighet?

Veckans citat

Vi befarar att det aldrig blir några nya investeringar i tunnelbanan om man lägger pengar på NK-Expressen i stället. I all synnerhet som investeringskostnaden per meter blir nästan lika stor.

Peter Egardt,
vd i Stockholms handelskammare,
vill spola planerna på en spårväg
utanför Det Stora Varuhuset. Den
skulle kostar en miljon per meter.