Dagens namn: Signe, Signhild
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Lena
Mellin

Argumenten kan ha kommit tre år för sent

Lena Mellin: Alliansen borde ha bemött kritiken för länge sedan

Alliansen har haft flera år på sig att bemöta kritiken mot de nya, hårda sjukförsäkringsreglerna.

Men först i går kväll fick de ordning på argumenten.

Det kan vara för sent.

I flera år har regeringen förföljts av kritik för de nya, hårdare reglerna i sjukförsäkringen. SVT:s slutdebatt i går kväll, den sista armbrytningen mellan regering och opposition före valet, var inget undantag.

Det har handlat om Annica Holmquist, 55, som trots en svår och kanske obotlig sjukdom inte längre kan arbeta. Men som ska tillbaka till jobbet, enligt försäkringskassan.

Om Marie Bengtsson, 36, som lider av cystisk fibros, har nya lungor och ny njure men som trillat mellan stolarna. Hon ska leva på 1 800 kronor i månaden.

Och om Johnny och Mona som förlorade sin son precis innan han skulle födas. Men redan efter ett par veckor Johnny skulle tillbaka till jobbet 30 mil bort. Sorg är ingen sjukdom, sa kassan.

De skyller på budbäraren

De nya sjukförsäkringsreglerna presenterades av socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) och Fredrik Reinfeldt i en debattartikel i september 2007.

Sedan dröjde det inte länge innan de utvecklade sig till regeringens akilleshäl. Statsråden framstod som en hjärtlösa paragrafryttare som satte reglerna före människorna.

Men i stället för att ta tag i problemet, att människor råkade onödigt illa ut, gjorde regeringen det klassiska misstaget – att skylla på budbäraren. Det vill säga på medierna.

Vi borde se till helheten, till regeringens vällovliga ambitioner. Inte ägna oss åt en massa enskilda fall.

Inför SVT:s slutdebatt hade de rödgröna bestämt sig för att koppla greppet på regeringen. Ämnet var givet: de nya, tuffa sjukreglerna.

För ett par veckor sedan, kanske så sent som i förrgår, hade det sannolikt fungerat. Men i valrörelsens elfte timme hade regeringen till sist fått ordning på argumenten.

Göran Hägglund är inte bara kristdemokrat och socialminister utan har dessutom en snäll och hygglig framtoning. Han fick självklart ta första smällen.

Näste försvarare var Maud Olofsson (C) som upprepade vad Hägglund sa fast med andra ord. Till sist knöts säcken ihop av Fredrik Reinfeldt. Han fick agera statsman.

Rödgrön attack föll platt

I korthet ser försvaret ut så här:

   Att Sverige hade 750 000 sjukskrivna och förtidspensionärer var ett allvarligt samhällsproblem.

   De långtidssjuka och förtidspensionärer vändes tidigare ryggen. De fick ingen chans att komma tillbaka.

   Inga reformer är perfekta. Det som blir fel ska justeras.

   Den som är sjuk ska inte jobba. Allt annat är otänkbart.

Rimliga argument? I alla fall inte orimliga.

Vad som däremot är helt obegripligt är att det tog tre år och mycket irritation, buller och bång innan regeringen till sist kunde samla sig kring ett begripligt försvar för sin egen reform. Särskilt som de själva redan från början betecknade den som ”kärv”.

Att den rödgröna attacken därmed föll platt till marken vore att ta i. Men den blev inte lika farlig för alliansen som den kunde ha blivit.

I övrigt var debatten en jämn tillställning. Ingen gjorde bort sig, ingen vann på knock. Den utlöste knappast något korståg över blockgränsen. Men fick kanske några att hoppa upp från sofflocket.

Lena Mellin

Visa fler

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet