Var är lyskraften och visionerna?

KOLUMNISTER

Socialdemokraternas partiledare har chans att bli Sveriges statsminister.

Han, eller hon, ska bland annat representera landet internationellt och samla nationen i svåra stunder.

Är det en beskrivning av Damberg och Eneroth? Många tvivlar.

Alla val av S-ledare har i modern tid omgärdats av dramatik. Från mordet på Olof Palme, då partiet snabbt samlade sig bakom Ingvar Carlsson, till valet av Mona Sahlin för fyra år sedan då många hellre sett Margot Wallström på posten.

Det som skiljer årets upplaga från de tidigare är bristen på engagerande kandidater. Var finns lyskraften, visionerna och viljan?

Om man räknar samman nomineringarna från de socialdemokratiska partidistrikten är riksdagsledamoten Tomas Eneroth favorit till att om några veckor efterträda Mona Sahlin som S-ledare.

God tvåa är hans riksdagskollega Mikael Damberg.

För de flesta väljare är de praktiskt taget helt okända. Det hindrar inte att de sköter sina ämbeten efter konstens alla regler. Men fyller de statsministerkostymen?

Valet 2014 är avgörande för Socialdemokraternas självbild. Skulle de förlora det tredje valet i rad ligger självföraktet och uppgivenheten inte långt borta. Det har inte hänt sedan 1920 då Socialdemokraterna fick sin första statsminister med Hjalmar Branting.

Skulle de däremot vinna blir nye S-ledaren Sveriges statsminister och självförtroendet snabbt tillbaka på normala S-nivåer.

Valberedningen kräver inte att den nye ordföranden ska kunna fylla rollen som statsminister. Det anses kanske vara självklart.

Däremot ska den nye ledaren enligt kravprofilen ”i tillräcklig omfattning ha prövats i sitt ledarskap inom partiet”.

På statsministern finns ingen uttalad kravprofil. Men att representera Sverige internationellt, samla nationen i svåra stunder, hålla ihop regeringen, se till att ekonomin inte skenar och i övrigt leda landet är baskraven. Besitter han eller hon dessutom lyskraft är det ett plus i kanten.

Klarar Eneroth och Damberg det? Ingen kan säkert veta. Men möjligen skulle deras rykte i så fall ha haft lite vidare spridning än Helgeandsholmen och hemlänet med omnejd.

Damberg titulerar sig som ”före detta förbundsordförande SSU” i riksdagens ledamotsförteckning. Han är 39 år och det var åtta år sedan han lämnade ungdomsförbundet.

Det säger någonting. Och jag är inte säker på att det är till fördel för Mikael Damberg.

Tomas Eneroth, 44, kallar sig metallarbetare, ett jobb han hade i slutet av 1980-talet.

I övrigt är de ganska lika. Båda sitter i partiets verkställande utskott, Damberg är ordförande i ett partidistrikt, Eneroth har varit. Båda har jobbat som politiska tjänstemän i regeringskansliet och är vice ordförande i varsitt tungt riksdagsutskott.

Men flyger de? Svaret är, än så länge, nej.

En som däremot hade varit ett framtidsnamn, oppositionslandstingsrådet i Stockholm Ilija Batljan, meddelade i går kväll att han lämnar politiken för att bli vice vd i ett fastighetsbolag.

En förlust för (S).

ARTIKELN HANDLAR OM