Skattebetalarna tvingas stå för storhetsvansinnet

KOLUMNISTER

BLIDÖ. Det var ingen örfil skatte­betalarna åkte på i går.

Utan att en rejäl högerkrok rakt i solar plexus.

30 miljarder gick upp i rök men ingen bär såklart ansvar.

Helstatliga Vattenfall meddelade i går sina ägare, de svenska skattebetalarna, att de skriver ner värdet på bolagets tillgångar med 29,7 miljarder kronor och att förlusten under det första halvåret uppgår till 17 miljarder kronor.

De flesta togs sannolikt på sängen av beskedet att den förra kassakon förvandlats till ett såll där vd:n inte ser några ljus­glimtar.

”Vi gör nu bedömningen att marknaden inte kommer att återhämta sig inom överskådlig framtid”, skriver Öysten Løseth i delårsrapporten där skräcksiffrorna presen­terades.

■ ■ ■

Det handlar om så stora summor att de är svåra att föreställa sig. Men 30 miljarder motsvarar det statliga biståndet, betydligt mer än barnbidraget, lika mycket som statens kostnad för a-kassan och dubbelt så mycket som är avsatt till studie­medel.

Eller uttryckt på ett annat sätt: 99 000 svenskar kunde ha fått varsin Volvo V70 av 2014 års modell för samma pengar som Vattenfall vinkade adjö till i går.

I vanliga fall skulle nog ägarna, det vill säga framför allt Peter Norman (M), minister för det statliga ägandet, tycka att det vore dags att byta ledning efter en så monumental vändning i affärerna.

■ ■ ■

Så sent som i maj betalade Vattenfall in årets aktieutdelning till ägarna, 5,8 miljarder kronor. Under de senaste tre åren har det levererat in nära 15 miljarder till statskassan.

Men något missnöje med den nuvarande ledningen hördes inte i går. Inte ens från de ekonomiska analytikerna och kommentatorerna.

Det flesta tycktes snarare anse att Vattenfall äntligen är på rätt väg igen. Och då var det inte brakförlusten som avsågs, utan att företaget omorganiseras till en nordisk och en europeisk del. Det senare kan komma att säljas.

Ännu ett statligt företag med storhetsvansinne har alltså gått på pumpen. Minns SAS-devisen, ”one of five in 95”, då skulle flygbolaget vara ett av de fem stora. Nu slåss det för sin överlevnad.

■ ■ ■

För Vattenfall räckte Sverige och Norden inte till. Expansionen på kontinenten gjordes i kol, gas och kärnkraft. Och en del vindkraft. Men nu kryper de tillbaka till hemmabasen efter att ha investerat sig till brakförlusten.

Många, exempelvis S-ledaren Stefan Löfven, skyller vändningen på köpet av holländska Nuon 2009. För 93 miljarder köpte Vattenfall el-, gas- och värmebolaget som nu är värt mindre än hälft­­en av vad det var för fyra år sedan.

Det var den största svenska kontantuppgörelsen någonsin och har kallats Sverige sämsta företagsköp.

Det kan det vara, men faktum är att ungefär hälften av Vattenfalls nedskrivningar står Nuon för. Resten beror främst på sämre konjunktur och pressade elpriser. Vatten­fall är inte det enda energi­bolaget med problem just nu.

En diskussion i diskussionen gäller regeringens inblandning i Nuonköpet. De flesta, som både dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C) och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) svär sig fria.

■ ■ ■

Men enligt konstitutions­utskottets, KU:s, granskning gav regeringen sitt god­kän­nande, åtminstone informellt. Och så får man hoppas att det gick till, att köpa grejer för nära hundra miljarder utan att fråga ägarna förefaller vara en väg som ingen borde beträda.

Mannen bakom expansions­planerna, dåvarande vd:n Lars G Josefsson, har gått i pension och behöver alltså inte ta ansvar.

Dåvarande styrelseordför­anden Lars Westerberg fick sparken för två år sedan för att han fel­aktigt beviljat Josefsson en fallskärm på 12 miljoner (som han betalade tillbaka). Så han behöver inte heller ta ansvar.

Och vad återstår då? Att skicka notan till ägarna, de svenska skattebetalarna.

Såklart.

ARTIKELN HANDLAR OM