”Är politiken helt verkningslös?”

KOLUMNISTER

Politiken tycks spela en underordnad roll för inkomstklyftorna.

I modern tid har de, hårdraget, ökat under S-regeringar och minskat under borgerliga regeringar.

LO:s ambitiösa projekt att jämföra maktelitens inkomster, 193 makthavare över hela fältet, med en genomsnittlig industriarbetares är värt en eloge. Det är ett närmast journalistiskt sätt att beskriva verkligheten, det vill säga begripligt.
 

I den rapport som presenteras idag jämförs elitens totala inkomster, alltså även inkomst av kapital och näringsverksamhet, med industriarbetarnas genomsnittliga arbetsinkomster. Det är lite haltande, men påverkar inte bilden i stort. Få industriarbetare har enskild firma eller bolag vid sidan av den vanliga arbetet och påspädningen från eventuella aktiefonder kan sannolikt betraktas som försumbar.

Det märkliga i undersökningen är snarare att politiken tycks spela en mycket underordnad roll när det gäller inkomstklyftorna mellan eliten och industriarbetarna. I alla fall förefaller det vara så i modern tid.
 

Mellan 1950 och 1970 minskade visserligen skillnaden mellan eliten och industriarbetarna från 11,1 industriarbetarlöner till 7,2. Under sex år på 1950-talet regerade visserligen S tillsammans med Centerpartiet som hade fyra ministerposter. Men Socialdemokraterna var det tongivande partiet.

Mellan 1970 och 1980 fortsatte inkomstklyftan mellan eliten och industriarbetarna att minska för att det sista året, 1980, hamna på sin hittills lägsta nivå. Då skiljde det 4,9 industriarbetarlöner mellan eliten och industriarbetaren.

Under detta decennium hette statsministern Palme (S) i sex år och Fälldin (C) eller Ullsten (FP) under fyra år.

Mellan 1980 och 1990 började skillnaderna öka igen. Från 4,9 till 7,2 industriarbetarlöner. Under detta decennium var det borgerlig regering i två år och socialdemokratisk i åtta år. Nota bene.
 

Skillnaderna fortsatte att öka under 1990-talet. Då satt en borgerlig regering vid makten i tre år, en socialdemokratisk i sju år.

Under 2000-talets första decennium, alltså från 2000 till 2010, fortsatte klyftorna först att svagt öka. Från 16 industriarbetarlöner 2000 till 17 årslöner 2010.

Men en vändning kom 2007, året efter den borgerliga valsegern. Då började skillnaderna i inkomster minska mellan eliten och industriarbetarna. När den var som störst, det vill säga 2007, räknades klyftan till 18,2 månadslöner mer för eliten jämfört med industriarbetaren.

Det senast undersökta året, 2012, hade den minskat till 16,8 månadslöner.

Är alltså politiken helt verkningslös? Man får ju ändå förmoda att Socialdemokraterna är mer intresserade av att minska inkomstklyftorna än en borgerlig regering.

Jag tror inte svaret är nej. Men både S och M-ledda regeringar har i modern tid premierat arbete. I LO:s undersökning ingår bara personer som har ett jobb.

Alliansen har dragit åt tumskruvarna för dem som går på a-kassa eller uppbär sjuklön, sjukersättning eller förtidspension. Men de har sänkt inkomstskatten för dem som jobbar.
 

Den förra S-regeringen införde det så kallade miljardärsundtaget i förmögenhetsbeskattningen. Efter hot från HM-nestorn Stefan Persson att flytta till England fick familjeägda företag undantag från förmögenhetslagstiftningen.

Den som skapar arbete, eller har ett arbete, gynnas. Oavsett regering, enligt LO:s undersökningar.

ARTIKELN HANDLAR OM