En enda procent – så stor roll spelar den

1 av 2 | Foto: Björn Lindahl
Finansminister Magdalena Andersson (S) vill slopa överskottsmålet. Eller rättare sagt, hon vill att Konjunkturinstitutet ska utreda konsekvenserna av att slopa målet.
KOLUMNISTER

Sällan eller aldrig har en enda procent spelat så stor roll.

Finansministern hyllas för att hon vill ta bort målet om en procents överskott i de offentliga finanserna.

För 18 år sedan infördes det så kallade överskottsmålet för de offentliga finanserna. S och C kom överens om att de offentliga finanserna skulle ge ett överskott på en procent av BNP under en konjunkturcykel.

Sedan dess har målet, som är en del av det finanspolitiska ramverket, varit i det närmaste heligt. Det spelade exempelvis en stor roll i förra årets valrörelser där partierna slogs om att framstå som de mest trovärdiga väktarna av svensk ekonomi.
Men nu vill finansminister Magdalena Andersson (S) slopa överskottsmålet. Eller rättare sagt, hon vill att Konjunkturinstitutet ska utreda konsekvenserna av att slopa målet.

I stället vill hon att målet ska vara balans under en konjunkturcykel, utgifterna ska vara lika stora som inkomsterna.

Sällan har en ynka procents förändring varit så hyllad. Alla organisationer och ekonomer som redan krävt att överskottsmålet ska slopas ropade samfällt ”äntligen” och sade, typ, bättre sent än aldrig.

Att slopa överskottsmålet betyder att avbetalningarna på statsskulden i princip upphör. I stället kommer skulden att sjunka som andel av BNP när bruttonationalprodukten ökar.
Över tid innebär det också att finansministern får fler miljarder som hon kan använda till satsningar som regeringen tycker är angelägna.

I dagsläget motsvarar förändringen omkring 35 miljarder per år så det är inte kaffepengar vi talar om. Magdalena Andersson nämnde själv investeringar i infrastruktur.

Andra som applåderar beslutet talar om det åldrande Sverige. Allt fler äldre kommer att utsätta samhällsapparaten för en rad påfrestningar som kostar pengar.

2005 var andelen som var äldre än 65 år knappt en tredjedel av dem som antas vara yrkesverksamma, alltså mellan 20 och 64 år. 2050 väntas andelen vara 45 procent, två yrkesarbetande ska inte bara försörja sig själva utan också en åldring.

När överskottsmålet infördes var ett av de främsta argumenten att återställa förtroendet för de offentliga finanserna och minska behovet av lån i annan valuta än kronor. Det målet är uppnått för länge sedan, förtroendet för svensk ekonomi måste betraktas som gediget.

Så, kort sagt, det kanske är dags att begrava överskottsmålet. Och skaffa en fin gravsten.