Lösningen på romernas situation finns i Rumänien

KOLUMNISTER

Det finns bara en som i grunden kan förändra situationen för de tiggande rumänska romerna i Europas gathörn.

Det är Rumänien.

Och de vill inte.

Bilden var nästan övertydlig. Den rumänska ministern Rovana Plumb stod i presskonferensrummet i Rosenbad i slutet av januari. Hon log.

Så fick hon frågan vad regeringen i Bukarest gör för att motarbeta fördomar mot romer. Hon stelnade till, lade armarna i kors över bröstet och sade:

– Det finns ingen diskriminering i Rumänien.

Eftersom frågeställaren inte hade frågat om diskriminering utan om att motarbeta fördomar ställde han om frågan. Ministern svarade att hon inte förstod vad han menade. Tydligt? Det kan man säga.

Diskrimineras systematiskt

Romer har bott i Rumänien åtminstone sedan 1367, i närmare femhundra år var de slavar. Officiellt finns omkring 600 000 romer i landet. Men i verkligheten tror man att de är mellan 1,5 och 2,5 miljoner. Att de utsätts för systematisk diskriminering är de flesta, utom de rumänska myndigheterna, ense om.

Enligt EU:s byrå för grundläggande rättigheter ser det ut så och den som kan förklara det med något annat än diskriminering får gärna försöka:

• En av sju unga romer i Rumänien har aldrig gått i skolan.

• 30 procent av romerna i landet kan inte läsa eller skriva.

• 84 procent saknar el, rinnande vatten eller avlopp.

Enligt Aftonbladet/Sverige tycker anser 49 procent av de tillfrågade att det är ett bra förslag att förbjuda tiggeri för att komma till rätta med problemet med flodvågen av tiggande rumänska romer. I september var det 36 procent, alltså avsevärt färre.

Men det är inte i Sverige lösningen finns. Vilka förbud som än hittas på eller hur många natthärbergen som öppnas så lindrar det möjligen symptomen. Men det angriper inte roten till det onda, extrem fattigdom, dålig utbildning och diskriminering i hemlandet.

Lösningen finns i Rumänien

Familjen Mandachi med fyra barn har gett upp om att skapa sig ett drägligt liv där. I ett reportage av Staffan Lindberg och Urban Andersson fick vi följa dem till den bil i Uppsala där de bor nu. De hoppas att barnen ska kunna gå i skolan och lära sig engelska.

I ett halvår testade mamma, pappa och yngste sonen livet i Sverige. De bodde i en bil då också. Nu är de tillbaka, men med alla barnen.

Man måste ha ett hjärta av sten för att inte röras till tårar av det människoödet. Det är gränslöst, ofattbart sorgligt.

Men lösningen finns inte här. Den finns i Rumänien - och EU. Rumänien blev medlem i EU 2007 på samma premisser som andra medlemsländer. Det innebär bland annat att landet ska respektera de så kallade Köpenhamnskriterierna.

Misstag av EU

De klubbades 1993 och innebär att en EU-medlem bland annat ska respektera mänskliga rättigheter, ha ett fungerande rättsystem och skydda minoriteter. Gör man inte det ska man inte kunna bli medlem.

EU begick ett misstag sade ja till Rumänien. De dåvarande medlemmarna litade på landets löften om förändringar. Men det blev inte så. I stället bryter de, år ut och år in, mot unionens grundläggande medlemskriterier.

EU borde inte acceptera det. EU borde ryta ifrån och säga att nu är det slut med stödpengarna tills Rumänien beter sig som ett medlemsland ska göra.

Men den flathet som unionen visar i den här frågan är upprörande och ovärdig. Den överträffas endast av Rumänien själva.

Under tiden lider hundratusentals romer i gathörnen. Som Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson skrev tidigare i veckan efter ett besök i en by i Pauleasca:

– Att tigga i Sverige är inte roligt. Men detta är värre.

ARTIKELN HANDLAR OM