Håller löftena den här gången?

Det här fotot, från augusti förra året, visar flyktingar som väntar på att få kliva ombord på kustbevakningens fartyg utanför Lampedusa.
KOLUMNISTER

Det är bara två år sedan som EU:s ledare deklarerade att Medelhavet inte fick bli en grav för fattiga flyktingar på väg mot EU.

Men det blev inte mer än ord.

Risken är att de nya löftena inte heller håller.

Det var i oktober 2013 som nära 300 människor flyktingar på väg från Nordafrika dog när båten de färdades i sjönk utanför den italienska ön Lampedusa. Tio av dem var barn och begravdes med teddybjörnar på kistlocket.

EU:s dåvarande ledning utlovade en storskalig sjöräddningsinsats för att rädda flyktingar i undermåliga farkoster undan döden. Hur det skulle gå till och betalades var oklart.

I stället fick Italien ta det största ansvaret. I operationen Mare Nostrum, som organiserades av det italienska försvarsdepartementet, patrullerades Medelhavet i jakt på sjunkande båtar.

Men Mare Nostrum var dyr, fasades ut i slutet av förra året och ersattes av EU:s gemensamma Triton och Poseidon. Men de är både betydligt mindre omfattande och har mindre båtar än föregångaren.

I kväll var det på nytt dags för EU:s ledare att slå fast att Medelhavet inte får bli en grav för människor på flykt undan krig och fattigdom.

- Vi ska i första hand rädda liv, det är nummer ett, sade exempelvis statsminister Stefan Löfven (S) på väg till toppmötet i Bryssel som inleddes med en tyst minut. De senaste veckorna har omkring 1 200 flyktinga drunknat i vågorna.

Och så långt är enigheten stor. Liv ska räddas. Men hur, och vem ska betala?

Sanningen är att entusiasmen över att ta emot fler flyktingar är begränsad i EU:s 28 medlemsländer. Inte bara av ekonomiska skäl utan även av politiska. I valet till EU-parlamentet förra året blev främlingsfientliga Front National största parti i Frankrike. Detsamma gällde Ukip i Storbritannien.

Flera av EU:s ledare har ingen lust att tappa ytterligare mark till partier av den kalibern. Och därmed måttligt intresserade av att ta emot fler flyktingar från exempelvis Syrien och Libyen.

Vid katastrofen utanför Lampedusa var Cecilia Malmström ansvarig för flyktingfrågor i EU-kommissionen. I går besökte hon Stockholm i sin nya roll, som ansvarig för handelsfrågor. Hon är mycket besviken på bristen på politisk vilja och kallade det en skandal att så få av EU:s länder tar emot  mer än ett fåtal flyktingar.

- Jag hoppas på en bladvändare, sade hon.

Bland det som EU nu säger sig vilja göra är att tredubbla Tritonprojektet som går ut på att plocka upp flyktingar från havet eller från undermåliga fartyg.

De vill också  göra livet surt för flyktingsmugglarna och om möjligt förstöra deras båtar. Det senare kan dock kräva ett FN-mandat som ännu inte finns.

Mer stöd till de länder som tar emot flest båtflyktingar står också på agendan. Det är exempelvis Italien och Malta.

Man vill också undersöka om det går att flytta flyktingar i nödlägen och genomföra ett test för vidarebosättning av flyktingar. Det betyder att de inte behöver bo i det EU-land de först kom till.

En annan idé är att det ska gå fortare att skicka tillbaka till flyktingar som antingen olagligt tagit sig till EU. Eller saknar flyktingskäl.

Flera länder, däribland Sverige, har också förklarat sig beredda att skicka fartyg och helikoptrar till Medelhavet.

Men som sagt. Ännu återstår att bevisa att det är mer än ord den här gången.