Fridolins fräcka kupp misslyckades totalt

KOLUMNISTER

KARLSTAD. Gustav Fridolin ville ha en starkare ställning i sitt parti.

Det fick han inte.

Nästan var fjärde ombud avstod från att rösta på honom.

Det tar tid att vara ultrademokratisk och därför tog det i runda slängar fyra timmar att rösta fram dem som ska leda de gröna till nästa kongress.

För Gustav Fridolin var resultatet omskakande. När han och Åsa Romson under kuppartade former ställde sina platser till förfogande för ett par veckor sedan var motiveringen att de ville ha ett starkare mandat.

Den strategin misslyckades fullständigt. Det blev precis tvärtom.

Åsa Romson tvingades bort som språkrör och valde själv att sluta som miljöminister. Gustav Fridolin gick ur krisen med ett kraftigt försvagad mandat.

Förra gången röstade nästan alla ombud på Fridolin som språkrör. Men nu valde 63 av totalt 263 röstande att lägga sin röst på andra kandidater eller röstade blankt. Någon kan också fyllt i valblanketten felaktigt.

Det betyder att nästan vart fjärde ombud, 23,9 procent, valde bort Fridolin som språkrör. En misstroendeförklaring som hette duga men som Fridolin på sedvanligt manér skakade av sig.

– Jag har lärt mig mycket av kritiken. Och jag tycker att jag har fått ett starkt mandat.

Nä, så är det inte. 76 procent röstade för Fridolin, resten gjorde det inte.

Muttras i korridorerna

Stödet för det nya kvinnliga språkröret, biståndsminister Isabella Lövin, är starkare än för Gustav Fridolin. 87 procent av ombuden röstade på henne. Resten röstade på någon annan, blankt eller gjorde fel.

Det muttras en del i korridorerna i kongresslokalerna här i Karlstad om att Fridolin kommit för lätt undan medan Åsa Romson fick ta för stor del av skulden för MP-krisen. Den utlöstes av att förra bostadsministern Mehmet Kaplan visade sig ha varit i fel sällskap och sagt dumma saker.

Men egentligen handlar krisen om bristen på politiska framgångar för Miljöpartiet i regeringen. Det har utlöst frustrationen hos de gröna.

För att få tyst på den debatten har partiet gått igenom de 221 löftena i valmanifestet. Och hör och häpna har de funnit att 69 procent av löftena har eller är på väg att infrias.

Men då räknar exempelvis att flera kärnkraftsverk ska stängas under mandatperioden. Det är busfräckt. Miljöpartiet har ingenting med att göra att ägarna till fyra reaktorer meddelat att de tänker stänga dem inom de närmaste fyra åren därför att de är olönsamma. Det beror på det kraftigt fallande priserna på el, inte på de gröna.

Ambitiöst dokument

Bara nio löften kommer inte att infrias före nästa val. Ett av dem gäller hbtq-personer som enligt MP borde ha förstärkt asylrätt.

Ett ambitiöst dokument, inte tu tal om det. Men risken finns att strategin bakom det blir lika misslyckad som Fridolin och Romsons plan för att få starkare mandat.

Det är nämligen ytterst få som bryr sig om löftet om en ny livsmedelsstrategi uppfylls eller inte. Däremot minns många tydligt Gustav Fridolins viftande med en kolbit under valrörelsen och utfästelsen att Vattenfalls tyska kolkraft (som inte fanns med i valmanifestet) skulle stanna i marken.

Den kommer inte att stanna där. Den kommer att grävas upp av ett tjeckiskt energiföretag.

Många minns också det misslyckade försöket att stoppa Förbifart Stockholm för dyra pengar. Och att Bromma flygplats skulle stängas vilket inte kommer att ske.

Miljöpartiets akuta kris är över. Men de gröna har mycket att jobba med för att åter få fast mark under fötterna.