Överens om problemen - men inte hur de ska tacklas

1 av 2
KOLUMNISTER

VISBY. Med enstaka undantag kunde Stefan Löfven hållit Annie Lööfs Almedalstal.

Sverige bygger snabbt upp en ny underklass, världen har fått feber, mänskliga rättigheter ställs på undantag även i vårt land och vi håller på att få parallella samhällen.

Ett tryggt och ett otryggt.

C-ledaren Annie Lööf höll ett mycket bra tal från Almedalsscenen. Det var, precis som Jan Björklunds dagen innan, allvarsamt.

Men till skillnad från Björklund framförde Annie Lööf sitt med stor känsla. Hon är på allvar orolig för vart världen och Sverige är på väg. Men samtidigt hoppfull om att det går att göra något åt det.

- Världen har fått feber, sade Centerledaren och slog fast att vi lever i en svår tid med krig, miljontals människor på flykt, nationalism, vänsterpopulism och klimatkatastrofer.

Talande bild

I all sin enkelhet var det en mycket talande bild. Världen är sjuk men som alla vet går feber antingen över av sig själv eller går att medicinera bort.

Annie Lööf slog också fast att Sverige är ett delat land, regionalt och socialt, Och att skiljelinjen går mellan dem som har ett jobb och dem som inte har det.

- Det är som en social farsot, slog C-ledaren fast och varnade både för att en ny underklass växer fram samtidigt som parallella samhällen byggs upp. I det ena är det är tryggt och fint, i det andra råder håglöshet, hopplöshet - och arbetslöshet.

Hon talade om stenkastning i utsatta områden, om könsstympning och alla människors lika värde. Och om vikten av att få sitt första jobb. Inte bara för att man får lön utan för att jobbet också ger sammanhang, identitet och meningsfullhet.

Oeniga om åtgärder

Det var kort sagt ett tal som S-ledaren Stefan Löfven skulle kunna ha hållit så länge man håller sig till problembeskrivningen. Praktiskt taget alla partiledare i riksdagen, utom möjligen Jimmie Åkesson, skulle nog kunna skriva under på att de problem som Annie Lööf ringade in i sitt tal är de som står överst på to do-listan.

Men längre än så sträcker sig inte enigheten. Om enigheten är stor om vilka problemen är så är oenigheten desto större om åtgärderna. Det är dem den politiska debatten handlar om i Sverige.

Annie Lööf vill att arbetsgivaravgiften ska tas bort på löner under 16 000 kronor under de två första åren på arbetsmarknaden. Det skulle göra det billigare att anställa personer som av olika anledningar, kanske för att de inte talar så bra svenska eller är nya på arbetsmarknaden.

Bra tal

Centerpartiet hoppas att det skulle ge 45 000 nya arbetstillfällen. Det är inte fy skam även om arbetslösheten för närvarande är nästan tio gånger så hög, 400 000 personer.

Det här ett förslag som kanske skulle kunna sväljas av några av Centerns allianskamrater. Men knappast av något parti på andra sidan blockgränsen även om de också vill subventionera anställningar för att få ut fler på arbetsmarknaden. Men på vänsterhalvan är sänkta arbetsgivaravgifter fult, nästan tabu.

Överens om problemen. Men inte hur de ska tacklas. Det är bilden av svensk politik just nu.

Men alldeles oavsett det höll Annie Lööf ett bra tal.

ARTIKELN HANDLAR OM