Tiggarlicens verkar bisarrt – men är kanske inte så dumt

Foto: ANNA TÄRNHUVUD
Stefan Löfven.
KOLUMNISTER

Vid första anblicken framstår Stefan Löfvens idé om att utfärda tiggarlicenser som helt bisarr.

Men kanske är den inte så dum ändå.

Förre justitieministern Thomas Bodström (S), nu advokat, var först när han i augusti förra året lanserade idén om att länsstyrelsen skulle utfärda licenser för tiggare till vissa i förväg utvalda platser och tider.

Nu öppnar hans partikamrat, statsminister Stefan Löfven, för att det kan bli verklighet. Han vill få slut på tiggeriet i dess nuvarande former.

I Sverige har debatten hittills handlat mest om tiggeriet ska förbjudas eller inte. Det som talar emot är att armod är svår att lagstifta mot, det kan drabba oss alla. Dessutom vore det dumt att använda polisen till att bura in fattiga tiggare, de har viktigare saker för sig.

Att staten ska utfärda licenser för att tigga är ett extremt förslag. Vid första anblicken kan det dessutom te sig som helt bisarrt.

■ ■ ■

Tiggeri och fattigdom skulle i så fall accepteras av statsmakterna. De kapitulerar inför problemet, att fattiga romer överbefolkar gathörnen i Sverige eftersom de diskrimineras på det mest upprörande vis i sina hemländer. Framför allt Rumänien och Bulgarien.

Men hur ser alternativet ut, förutom ett sannolikt verkningslöst förbud? Antingen låter man det fortsätta som nu eller också försöker man bringa någon slags ordning i eländet.

Där kan tiggerilicensen vara en framkomlig väg. Det skulle förhoppningsvis kunna leda till att tiggarna inte sitter på de mest utsatta platserna där deras säkerhet de facto hotas, exempelvis i folktäta gathörn. De skulle sannolikt inte heller få tillstånd att sitta utanför affärer.

Extremt är ordet. Men så är det också en exceptionell situation. Efter finanskrisen, hösten 2008, minskade möjligheterna att ta säsongsarbeten inom jordbruket i framför allt Grekland, Portugal, Italien eller Spanien. De jobben fanns det plötsligt inhemsk arbetskraft för.

■ ■ ■

I stället tog sig de utfattiga, diskriminerade romerna norrut i Europa och hamnade i de svenska gathörnen med en pappmugg från Seven Eleven.

I Rumänien är nästan en tredjedel av de romska männen arbetslösa och drygt 40 procent av kvinnorna. Enligt Världsbanken bor en tredjedel i förfallna hus eller i slum. 80 procent saknar vatten och avlopp. Det är inte ovanligt att romska barn inte får gå i skolan.

Tiggeri är en förnedring för alla. För dem som sitter där och ber om en allmosa. Och för oss andra som går förbi och känner att vi inte vet vad vi ska göra för att hjälpa till och lösa problemet (det är inte mycket vi kan göra, det är deras hemländer som måste ta sig samman).

Tiggeri är förbjudet i exempelvis Grekland och Storbritannien. Men förbuden är inte särskilt framgångsrika även om det är längre mellan tiggarna i London än i Stockholm.

Licensiering av tiggare är en gammal svensk tradition. En person som av olika skäl inte kunde arbete fick ett så kallat tiggarpass. Det började användas på 1500-talet och avskaffades först 1817 då fattigvården skulle ta hand om de här personerna. Till en början fick man tigga över hela landet, men efter 1698 enbart i det distrikt där tiggarpasset hade utfärdats.

Stefan Löfven vill tillbaka till medeltiden. Men kanske är det så länge sedan som tiggeriet var lika utbrett som i dag.

ARTIKELN HANDLAR OM