Nu ska vi fostra SMÅ företagare

KOLUMNISTER

Ordet småföretagare har fått en helt ny innebörd. Nu är det små företagare som gäller. "När barnen fyllt fem kan de börja göra affärer" som Johan Staël von Holstein sa i morgontidningen i söndags samtidigt som han fick medhåll från en entreprenör vid namn Stefan Ekberg som kränger böcker i samma ämne. Stefan berättade att hans ungar brukar köpa in billigt godis i stan som de sedan säljer dyrt på semestrarna på Gotland. Dessutom. "Det går att göra business hemma också. Varför inte ha en grundlön för att man bäddar och håller ordning på rummet och ett provisionssystem för allt annat man hjälper till med?"

Ja, varför inte? Frågan är förstås exakt hur företagsamma barnen skall bli? Vad gör man om man kommer hem från jobbet en dag och ungarna har skapat sig ett eget Wealthbuilder-program som berättigar dem till bonusbelopp utan tak som är frikopplade från de resultat som de presterar. Eller om det en dag står ett främmande barn och städar på ens dotters rum. Om det visar sig att dottern har hyrt in en klasskompis som är villig att städa för en tredjedel av priset medan dottern cashar in mellanskillnaden själv. Skall modershjärtat svälla då? Skall man glädjas över att barnen redan har hajat de allra mest grundläggande principerna? Tillgång och efterfrågan, och du gör det du är bra på och jag gör det jag är bra på. Och jag är bra på att kolla på Nickelodeon och på att casha in och på att peka på de ställen som du har missat.

"Börja vid fem års ålder och lär er framför allt att sälja" som Johan Staël von Holstein säger i artikeln. Det är det som är grejen. Att fostra fram en generation Percy Nilegård-typer som lär sig att tänka på ett visst sätt redan från början. Enligt någon slags "vill du ha hjälp? - ingen fara, jag är här och jag tar både kontanter och kredit".

Vilket för övrigt verkar vara en del av någon slags större agenda just nu.

Ta Svenskt Näringslivs annonskampanj på nätet. "Testa livet som företagare under 3 minuter". Klickar man vidare får man svara på tio frågor som alla är i stil med " Stina är en av dina anställda som är mammaledig. Du skulle vilja att Stina hade ett annat jobb på företaget som gjorde att hon kunde jobba mer hemifrån. Tror du att det är okej att ge henne ett annat jobb?"

Poängen är förstås att man skall sitta i slutet och tycka att alla former av regler och skatter suger och att det borde vara en självklarhet att man får omplacera gravida kvinnor lite som man vill, på samma sätt som man borde få betala sina anställda hur lite man vill. Och därför är svarsalternativen också formulerade i stil med "Ja, om det är ett jobb som jag tror passar henne bättre" samtidigt som man undviker svarsformuleringar som "Nej, kvinnor kan inte omplaceras mot sin vilja bara för att de blir gravida".

Och även i det här sammanhanget dyker Staël von Holstein upp. Nu som en glad pop upp-gubbe med texten "Johan Staël von Holstein är det redan". Och medan man väntar på att nästa pop upp-fönster skall visa vad det är han redan är (Rik på andras bekostnad?, Köpt av Svenskt Näringsliv?) så kommer nästa fråga. Den avslutande. "Men hur är det med dig?"

Och vad skall man säga? Småföretagare och små företagare och företagare i allmänhet. Fler Staël von Holstein-typer och ännu mer krängarmentalitet. Är det verkligen det vi behöver?

I år väntas bonusprogrammen för börsbolagens chefer fördubblas jämfört med 2005. Totalt finns det runt 400 olika bonusprogram i Sverige som är värda omkring 10 miljarder kronor. Samtidigt har Sveriges löntagare fått cirka 3,5 procent i löneökning under 2005. Löntagare som genom sina arbetsinsatser har bidragit till ökad produktivitet och ökade vinster för börsbolagen.

Hur det är med mig? Det är bara bra. Jag tittar på en repris på Antikrundan och lyssnar till en värderingsman som säger: "Jag gillar inte fynd. Det innebär att någon annan har blivit lurad."

Samtidigt som jag undrar om man kanske kan uppfostra sina barn till att bli en sådan där Antikrundan-snubbe i stället. Eller om det är alldeles för antikt.

Lena Sundström

ARTIKELN HANDLAR OM