Varje gång de pratar om tiggeriförbud ger jag mer

Foto: SVENSKA DAGBLADET TT NYHETSBYR?N
TankefelEU-länder som Rumänien kommer inte ta sitt ansvar för fattiga och utsatta grupper bara för att tiggeri förbjuds i Sverige.
KOLUMNISTER

Varje gång debatten om tiggeriförbud får ny unken luft under vingarna så ger jag mer.

En tjuga i koppen varje gång jag handlar eftersom beslutsfattare och människor vid lunchbord återigen pratar om att ett tiggeriförbud på något förunderligt sätt ska tvinga Rumänien att ta sitt ­ansvar.

Exakt den logiken ska jag använda på mina barn. Om jag slutar ­föra över pengar när fjortonåringen sms:ar mig om en hundring till mat på stan så kanske tolvåringen plockar undan disken från datorbordet! Ja! Ringar på vattnet och solklara följder!

Det kommer att funka på grund av anledning!

Jag står inte ut med detta ­förvrängda fokus.

Jag mår också dåligt av de som sitter på marken utan ägodelar och möjligheter, men jag mår gissningsvis inte sämre än själva sittaren.

Det är lite slitet att prata om att lyfta blicken, men det kan inte hjälpas, blickar måste lyftas.

Vem ansvarar för att strukturer upprätthålls år efter år, generation efter generation, tid efter tid? Är det de som sitter på gatan när du går till jobbet och sitter kvar när du kommer hem? Är det de som har inget? Är det den som är utslagen, utsatt och utan något som helst inflytande som ser till att ingenting förändras? Eller är det de med pengar och makt och ägodelar som bestämmer? Är det kanhända de som äger medlen som har störst intresse av att bevara traditioner såsom förtryck av ­romer, misstro mot människor som bor i husvagn fast det inte är sommar samt den lilla detaljen att de som är rika blir rikare och de som har intet aldrig klättrar upp på samhällsstegens översta pinne.

Jag vill lägga mig ner på golvet och skriksparka när jag tänker på skattemedelsutsugare som blir mångmiljonärer och sedan får en egen tv-serie, medelklasspersoner som ska kompensera för en marginellt sämre ekonomi under barndomsåren genom att åka till Ullared och tävla i vem som får längst kvitto (och få en egen tv-serie).

Jag har skrivit en liten dikt om samhället, hoppas att ni tycker om den.

”Flytta gränsen,

flytta gränsen,

flytta gränsen,

tills vi tappar känseln.”

Slut.

Hellre en tia i koppen och en tjuga i foten på de som ser desperata människor ta till desperata och förnedrande medel och sedan kör bilen hem till huset och äter tv-middag framför en förmögen ­familj som har absorberat skattemiljoner.

Ny dikt:

”En tjuga i foten,

en tjuga i foten,

en tjuga i foten,

ska vi inte ta itu med problemet vid ­roten?”

Slut.

OS-guld i rätt beslut

I sin ordning att ångra Nya ­tiders inbjudan till Bokmässan. Vi ska inte flytta fram gränser där heller. ”Men då kan de ju åberopa offerkoftan!” Ja?

OS-guld i världsliga problem

Vad skönt att OS är slut så att vita rika män med makt kan sluta twittra om att OS ­inte sänds i public service.

ARTIKELN HANDLAR OM