Är det så här vi vill ha vår bildhistoria i framtiden?

KOLUMNISTER

Det är onsdag morgon och jag lyssnar lydigt på årets första riksdagsdebatt.

Stefan Löfven inleder bra. Men det är inte Stefan jag tänker på i min soffa framför granen som jag föraktar. Jag funderar på den satans oron.

Rädslan och oron och ångesten och paniken och ängslan.

Löfven nämner den, men på­pekar också att det går bra för Sverige. (För vissa).

Och efter detta inleds ett sexhövdat* bröl om att världen är en jättefarlig plats. (Så himla opraktiskt när det är där vi bor!)

I veckan skriver Aftonbladet i samarbete med Svenska ­Dagbladet om Pedofiler utan gränser på bästa publiceringsutrymme.

Granskningen är tveklöst viktig, ut med samhällets cancersvulst så att den brinner upp i solljuset, men frågan är hur vi som föräldrar och samhällsmedborgare ska förhålla oss till det vi nu har fått större inblick i.

Jag har aldrig varit rädd för pedofiler. Jag har haft fyra barn i förskolan och samtliga barn har mött manlig personal.

Ska vi för varje blottande av män som förgriper sig på barn sluta oss än mer? Ska vi verkligen foga oss?

När terrorister slår till på ett torg eller en konsert så talas det alltid om vikten av att fortsätta leva som förut. Fortsätta gå på spelningar, fortsätta leva och roa oss.

Men tydligen ska ett knippe män som sexualiserar barn begränsa samhället.

Vi ska inte sluta publicera bilder på våra barn. Vi och barnen ska inte ta ansvar för vuxna mäns sexuella dragning till barn.

Ändå låter det så i varenda digitalt gathörn.

Man ska akta sig väldigt noga för att lägga upp bilder på barnen och om man ändå gör det ska man sudda ut ansiktet, lägga en applikation över det eller välja en bild där barnet tittar bort.

Är det så vi vill ha vår bildhistoria i framtiden? En generation med kluddade barnansikten därför att vi var rädda för missbildade lustar?

Barn ska vara på internet. Barn ska använda internet och barn ska synas på internet. Internet är inte ett obskyrt särintresse, internet är världen.

För mig är det lika självklart att barn syns på gatan när vi åker in till stan som att de syns på Facebook.

Med allt detta sagt:

Barn har rätt till sin personliga integritet.

Jag ser ideligen nakenbilder på små barn. Jag ser föräldrar som delar oerhört personlig information om sina barn. Givetvis som en kärlekshandling, men för barnet som kränks kan det ju faktiskt kvitta.

Ledord för 2017 och in i evigheten: Var vaksam, men var inte rädd, var inte rädd för pedofiler och var inte rädd för internet. Tänk efter innan du lägger ut bilder på ditt barns nakna kropp, känslor eller sjukdomshistoria. Och låt sedan bli.

*Jonas Sjöstedt tog det lite piano

Gala-bra

 Först störde jag ihjäl mig på de som hyllade Meryl Streeps tal på Golden globes-galan. Sedan kom de som problematiserade Meryl Streeps tal, och då gick det över.

Galet bra

Handbollsspelaren ­Johanna Ahlm ska få en bebis och förklarar: ”Jag har tänkt länge att om jag blir allvarligt skadad ska jag bli gravid”. Årets citat kom redan i januari.

ARTIKELN HANDLAR OM