Kvinnlig s-ledare måste blåsa rent

KOLUMNISTER

Det skulle allt sitta fint med en riktig kvinna, säger gräsrötterna i Rörelsen. Och så har vi sett dom poppa upp, den ena efter den andra.

Pop, pop.

Margot Wallström. Carin Jämtin. Ulrica Messing. Wanja Lundby-Wedin och så Mona Sahlin.

Och sedan har dessa pop-up-kvinnor försvunnit lika hastigt som de dykt upp, innan vi har hunnit testa hållfastheten i deras politik.

Margot Wallström – nej. Carin Jämtin – ett nej. Ulrica Messing – nja, nej. Wanja Lundby-Wedin – nej. Och så Mona Sahlin – ja ja.

Så här utifrån.

Så här långt ifrån det socialdemokratiska maktcentret, så undrar man ju vad allt det här betyder. Om det är ett spel för massorna?

Om det är någon eller några där inne i rörelsens innersta krets som går runt och ropar: ”Här får ni några kvinnor, som ändå inte vill, att välja mellan. Och sedan gör vi som vi själva vill.”

Självklart ska en kvinna efterträda Göran Persson som ledare för socialdemokratin.

Det skulle sitta fint.

Men i så fall skulle jag önska, att hon samtidigt blåste litet rent. Att hon blåste bort de efterhängsna maktstrukturerna. Att hon rensar ut det tröga och orörliga. Att hon gör rent hus. Att hon kom farandes med litet ideologi och jävlar anamma.

Kanske som den franska partiledaren Ségolène Royal, framröstad av gräsrötter och tippad att bli Frankrikes nästa president.

Just nu är Mona Sahlin det starkaste kortet. Hon är det enda kortet. Det enda godkända kortet.

Men är hon en Ségolène Royal?

Är hon självständig, tuff och ideologisk? Är hon den som kan blåsa ut och tänka nytt och sätta emot det som redan är färdigtänkt. Som kan göra upp med det gamla.

Och tänk, om det säger ”pop” för Mona också?

Vad har vi då? Om Mona Sahlin plötsligt faller bort och säger ”nej” – vem blir det då?

Pop.

Ja, då är det säkert dags för grabbarna att kliva fram ur dunklet. En Pär Nuder. En Morgan Johansson. En Sven-Erik Österberg eller varför inte en Jan Eliasson.

Inget fel i det.

Man eller kvinna, i det här fallet spelar det ingen roll. Bara det är någon som är självständig. Som inte sitter i den gamla partiledningens trötta knä.

Men mest av allt undrar jag vem som håller i kortleken. Vem som blandar och ger. Gör inte du också det?

Monica Gunne

ARTIKELN HANDLAR OM