Hallå vuxna, nu är det dags att ingripa

KOLUMNISTER

Våldtäkter.

Sexuell exploatering av barn.

Misshandel, hot, sexualbrott, gatuvåld och rån.

Människohandel.

För att bara ta ett exempel ur högen: i vår sköna, trygga värld har antalet anmälda hot mot unga under 18 år ökat med 40 procent under de senaste fem åren.

Brotten mot barn och unga ökar. Men de unga vågar inte polisanmäla. De är rädda att få mer stryk och gömmer sig hemma under täcket. De isolerar sig och mår illa. De börjar inbilla sig saker. De har torgskräck och får ångestattacker. De gör slut med flickvännen och pojkvännen och de slutar idrotta.

De kan inte sova.

De skäms. De skäms för att de blivit misshandlade, rånade eller våldtagna. En del får diagnosen PSTD, posttraumatiskt stressymptom.

Enligt en FoU-rapport: 66 procent av alla brott mot unga kommer aldrig ens till polisens kännedom.

Och vi vuxna? Ja, vi plockar inte många hjälte-poäng i sammanhanget. Vi är rädda, tysta, fega och lamslagna. I en enkät, där 398 elever berättade att de blivit rånade, uppgav en fjärdedel av pojkarna, att vuxna varit

i närheten.

Ingen hade ingripit.

Och enligt Ann Hellströmer på ”Stödcentrum för unga brottsoffer”, så har poliser, socialarbetare och lärare ofta svårt att förstå, att de rånade, slagna, hotade och våldtagna barnen befinner sig i en kris. Att de virvlar runt i en krisreaktion som aldrig verkar ta slut.

De flesta unga vill inte anmäla. Vad som helst, men inte polisen. Och de få som tar sig hela vägen till en rättssal är ofta uselt förberedda. De vet inte vad som gäller i en rättegång och känner sig därför missförstådda och ifrågasatta. Och när förövaren sedan går fri, vad var det då för mening med alltihop?

Ja, hur mycket rättsstat kan vi skryta med, när majoriteten av antalet brott mot unga aldrig ens tar sig till en förundersökning? Och vad sänder rättsväsendet för signaler till de unga, när så få anmälningar leder till en fällande dom?

Ändå finns det kunskap.

Det finns en massa kunskap om hur rättsväsendet med gemensamma strategier kan lotsa rädda och vilsna ungdomar, både förövare och deras offer, genom en rättsprocess.

Helskinnade.

Så varför inte använda sig av den kunskapen?

För de ungas och rättssäkerhetens skull.

ARTIKELN HANDLAR OM