Till och med kyrkan har blivit mainstream

KOLUMNISTER

Det är inte ofta det händer, men nu satt jag i alla fall mellan mina två söner på midnattsmässa i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm.

Och änglarna sjöng.

Har inte varit i kyrkan på bra länge och kanske var det därför som jag märkte att något hänt.

Det var sig likt, men ändå inte.

Det var präst, ljuskronor, orgel och en himmelsk kör. Det var ”en ros utsprungen” och profeten Jesajas skönt gammaltestamentliga bombardemang: ångest, ära, mörker, ljus, skuldrors gissel och plågares stav. Dödsskuggans dal. Sölas i blod och förtäras av eld. Fridsfurste. Rätt & Rättfärdighet.

Kan det vara bättre?

Men var det inte något under den här heliga kupolen som skavde, skimrade och gled?

Vad?

Då såg jag alla köer. Här i Hedvig Eleonora kyrka på Östermalm är det inte en enda lång kö som ringlar bort till prästerna och nattvardskalkarna vid altarringen.

Det är sex köer.

Det är sex olika köer.

Det är en kö till vinet och en kö till den alkoholfria druvjuicen.

Det är en kö till den vanliga oblaten och en kö till den glutenfria oblaten. Det är en kö till prästen som ger dig vin att dricka. Och så är det ”jag-kan-själv-kön”: kön där du själv doppar oblaten i vinet och där du själv griper om kalken med båda dina händer och dricker.

Vad ska man säga?

Man kan säga, att det är Valfriheten & Jaget som är det nya och svårfångade skimret i Hedvig Eleonora kyrka. Heja minoriteterna. Åh, herregud, låt det vara på mitt sätt. Som jag vill.

Jag ser inget fel i det. Om Jaget är den bästa vägen till det egna hjärtat, så varför inte?

Nu knuffar äldste sonen

i min sida. Han pekar på en formulering i ”Överlåtelsebön” i programbladet. ”Förlåt mig mina felsteg” står det.

Felsteg?

Kom inte och säg, att det gruvsamma och välkända ”Synd & Skam” har kavlats ut till den urvattnade mainstream-formuleringen ”felsteg”.

Äldste sonen är inne på samma linje och viskar: ”Jamen, litet kristet domedag och synd ska vi väl ändå ha, nu när vi har rullat oss

i mat och socker och tagit snaps till julbordet. Litet har vi allt syndat. Men oouups nej då, vi har inte alls syndat. Vi har bara tagit ett felsteg.”

Så inför 2012.

Snedsteg på er!

Nej, jag menar felsteg.

ARTIKELN HANDLAR OM