Vad är meningen om kärleken inte finns?

Kim Gordons omtalade nyutkomna självbiografi ”Girl in a band”.
KOLUMNISTER

De senaste veckorna har jag försökt ta mig igenom rockstjärnan Kim Gordons omtalade nyutkomna självbiografi ”Girl in a band”. Men det går inte. Jag blir så gråtfärdig att jag måste lägga den åt sidan mellan varje kapitel.

För er som inte känner till storyn: Kim Gordon var medlem i bandet Sonic Youth som gjorde extremt svår och stökig oljudsmusik, bland annat genom att mangla gitarr med trumpinnar och viskprata ­refränger om filosofi. Men man behöver inte ha stenkoll för att få en klump i halsen av Kim Gordons memoarer.

Hon är över 60 år nu, och skriver om sin skilsmässa på ett sätt som gör ont även i oss som inte bott i rå­häftiga New York-ateljéer, varit polare med Nirvana och gjort reklam för YSL.

När nyheten kom att hon och maken Thurston Moore skulle separera efter 27 års äktenskap, var det många ­indiekonnässörer som bröt ihop. De var ju det perfekta paret. Att gå på Sonic Youth-konsert var bättre än par­terapi. Ingen annanstans kunde man se en så harmonisk symbios mellan två vuxna människor, klädda i varsin t-shirt med tryck. Kim och Thurston var som noiserockens Svenne & Lotta­ - ett begrepp, en kärlekssaga, ett superheteropar.

”Vi verkade ha ett normalt förhållande i en galen värld”, berättade Kim Gordon efter skilsmässan i en intervju i tidningen Elle. Hon tillade bittert att det tog slut på ett rätt normalt sätt också. Thurston hittade en annan. Och dumpade Kim.

De bröt upp för gott i ösregn på en festivalscen i São Paulo - det var där Sonic Youth spelade sin sista ­konsert 2011.

Nu handlar ”Girl in a band” inte bara om denna - förhållandevis glammiga - separation. Kim Gordon beskriver också hur hon gjorde konst, grundade ett klädmärke, sjöng, spelade bas, gitarr och ändå ständigt fick frågan: Hur går det ihop att vara både rockmusiker och mamma?

Men hela tiden sörjer hon. Inte bara sitt äktenskap, ­utan hela sin tro på kärleken.

Jag klandrar henne inte. Vi lever i en oromantisk tid. Kärleksmyten dissekeras i böcker av Liv Strömquist och Lena Andersson, eller i serier som ”House of cards”. SVT gör en såpa om arran­gerade äktenskap som alla mynnar ut i skilsmässor. Till och med Svenne & Lotta­ har gått skilda vägar. Och Sonic Youth finns inte mer.

Men jag kan inte låta bli att undra, om romantik bara är förvirring och kärlek ett påhitt - vad är men­ingen då?