”Det är vår sista chans – vår sista möjlighet”

Foto: Per-Olof Sännås
MILJONKRAV Obducenten och allmänläkaren är på väg in i rättssalen. De kräver 40 miljoner kronor för att myndigheterna förstört deras liv.
KOLUMNISTER

Så satt obducenten och allmänläkaren än en gång i rättssalen.

Och deras duktiga advokater berättade pedagogiskt om hur polis och åklagare kom att misstänka dem för styckmordet på Catrine da Costa.

Det är ett mindre vackert kapitel i de rättsvårdande myndigheternas historia.

Rättegången som inleddes i Attunda tingsrätt i Stockholm i går liknar ingenting vi sett tidigare.

Det har aldrig tidigare hänt att två personer stämmer staten efter att ha vunnit ett mål. Läkarna friades för mord 1988, men Stockholms tingsrätt slog fast att de styckat kroppen, ett brott som då var preskriberat.

De kräver 40 miljoner och hävdar att myndigheterna förstört deras liv. Att de fått sina liv förstörda kan vi redan här och nu slå fast.

Deras advokater, Kajsa Blomgren och Carl-Johan Vahlén, började sitt inledningsanförande med att peka på konstigheter i polisutredningen.

Långa förhör med människor i da Costas omgivning som hade­ friat läkarna försvann mystiskt ur polisutredningen.

Professor Johan Rajs, rättsläkaren som deltog i utredningen, skrev märkliga brev till polisen med tips om att huvudet var nedgrävt i Täby.

Det blir direkt bisarrt då vi i två timmar lyssnar på inspelade förhör och vittneskonfrontationer med ­fotohandlarparet som var åklagarens viktigaste kort under rättegången.

När de 1987, tre år efter det att kroppen hittades, dök upp med sin fantastiska historia om hur en man kommit in med en fotorulle som visat sig innehålla 32 bilder på en styckad människa hade det redan skrivits spaltkilometer om de då häktade läkarna.

Först beskrev fotohandlaren mannen som någon ”som ser ut som en bög”, men i senare förhör lutade han mer och mer åt att det måste ha varit en läkare som kommit in med rullen.

Vid en vittneskonfrontation med bland andra obducenten pekar han med åttioprocentig säkerhet ut en polis som var en av figuranterna.

Utredare och åklagare försöker med ledande frågor att få honom att ändra sig och han börjar fundera på om hans fru, som pekat ut nummer fyra, det vill säga obducenten, kan ha rätt.

Det är bara det att polis och fotohandlarpar ändrar sig längre fram och kommer fram till att det var allmänläkaren som lämnade in filmen.

Läkarna, som inte velat prata med journalister genom åren, två grånade män med alldagliga ansikten, talade inte själva i går men var avspända under pauserna. Obducenten är förtidspensionär och när jag frågade honom hur det kändes att processen var i gång svarade han att han väntat på detta i 23 år.

Allmänläkaren har ­arbetat som assistent vid sin pappas laboratorium under kortare perioder. ”Det här är vår sista chans, vår sista möjlighet”.

Advokaterna fortsätter sin vandring genom detta märkliga mål ytterligare några dagar. Sedan kommer motparten, Justitiekanslern som representeras av förre rådmannen Ingvar Gunnarsson, att säga att läkarna inte ska ha ett öre.

Jag har ingen aning om läkarna vinner eller inte. Men de kommer rimligen att få någon form av upprättelse. Det är svårt att tro att en domstol än en gång kommer att göra något så konstigt som att både fria och döma dem.

FAKTA

Drygt 25 år efter mordet på Catrine da Costa är fallet uppe i rätten igen.

Obducenten och allmänläkaren söker upprättelse – och har stämt staten för två förstörda liv.

Aftonbladets Oisín Cantwell följde första dagen av den unika rättegången i Attunda tingsrätt.