Saab – lika ärligt som Bagdad Bob

Toppcheferna stoppar huvudet i sanden när de ska tala ut

Foto: Foto: ULF HÖJER
Hårt Pressade Saabs styrelseordförande Victor Muller och avgående vd Jan Åke Jonsson var på gårdagens pressträff för att presentera nya bilar. De senaste veckornas kaos var de inte lika intresserade av att prata om.
KOLUMNISTER

Saab bjöd i går till pressträff för att visa nya bilar, men tråkigt nog ville journalisterna bara prata om de gångna veckornas kaos.

Avgående vd Jan Åke Jonsson och styrelseordförande Victor Muller försäkrade dock, inte helt utan irritation, att det inte finns några problem att tala om och att framtiden är ljus.

Bagdad Bob hade inte gjort det bättre.

Foto: AP
Bagdad Bob.

Biltillverkaren håller sin vårsalong i en stor och fin mässlokal i Nacka, där två modeller presenteras under veckan.

Nya och gamla bilar stod utslängda här och där, men efter de senaste veckornas svarta rubriker kunde förutsättningarna för att få ekonomireportrarna att intressera sig för morgondagens bilar från Trollhättan vara bättre.

I förra veckan tillkännagav överraskande Jan Åke Jonsson att han avgår som vd efter att ha jobbat i företaget i 40 år.

Ett år efter skilsmässan från GM, ett år med miljardförluster, sa denne trotjänare att han jobbat för hårt och försakat sin familj.

Några dagar senare stoppades leveranser till fabriken av DB Schenker eftersom Saab inte betalat transportföretaget. Resultatet blev att produktionen stannade.

Sedan avslöjades det att en reklambyrå håller inne sin senaste kampanj, även detta på grund av obetalda fakturor. Till råga på allt visade det sig i går att styrelseordförande Victor Muller trots det gångna katastrofåret kvitterat ut en bonus på 4,5 miljoner kronor.
 

Experterna skakar på huvudet åt Saabs möjligheter att överleva, men en direktör vid namn Magnus Hansson inledde träffen med optimistiska ord.

Det har varit ett fantastiskt år produktionsmässigt! Vi har ett batteri med nyheter! Det är otroligt roligt att dela detta med er!

Efter det var det dags för Jonsson, och han hade i varje fall vett att inte helt stoppa huvudet i sanden.

Jo, nog hade Saab haft vissa störningar i produktionen, beroende på en ”tajtare likvidet” under första kvartalet. Vilket översatt från direktörssvenska betyder att det inte funnits pengar.

Men sen tog det stopp. Vd kunde dessvärre inte gå in på några detaljer. Nej, han tänkte inte berätta vilka underleverantörer det är som inte fått betalt. Men snart skulle allt ordna sig.

Det var likadant med Muller, den färgstarke holländaren som köpt företaget. Problemen är så små att det är larvigt att ens prata om dem. Snart blir det vinst.
Styrelseordförande dolde inte sitt missnöje med tidningar, radio och tv. ”Bara för att vi inte betalat en underleverantör så börjar hela Sverige brinna”.

Plötsligt stod räknenisse Hansson på scen igen för att berätta om nya combin och nya jeepen. Men ingen lyssnade, ingen ställde frågor, journalisterna suckade otåligt i väntan på enskilda intervjuer med tungviktarna.

Vilket vi fick. Utan att någon blev klokare. Jonsson hade verkligen inte beslutat sig för att lämna sitt livsverk för att han förstod att det var kört. Han ville varva ner. Det var bara en tillfällighet att det skedde just nu.

Och Muller ansåg sig ha rätt till sin bonus.

Det var nya bidrag från ägarna hit och kreditförbättringar dit och direktörerna försäkrade än en gång att allt skulle bli bra.

Men de påkostade broschyrerna om de fina bilarna låg kvar i drivor då mediafolket till slut insåg att inget vettigt skulle bli sagt och i stället kastade sig över salamin, räkorna och mineralvattnet.