Ledaren är död – men inte terrorn

KOLUMNISTER

Det är högst oklart vem som tar över al-Qaida efter Usama bin Ladin.

Andremannen Ayman al-Zawahiri nämns oftast i spekulationerna, men det är just bara spekulationer.

Sanningen är att västvärldens underrättelsetjänster och terrorexperter vet mycket lite om detta internationella nätverk av organisationer och celler.

Däri ligger också al-Qaidas styrka.

Det tros vara åtskilliga år sedan bin Ladin aktivt deltog i planeringen och finansieringen av de spektakulära och ofta ohyggligt effektiva terror-attentat som blivit al-Qaidas kännetecken.

Vilket inte hindrat att ledaren in i det sista var oerhört viktig som symbol och samlande kraft för extrema islamister över hela världen.

Detta faktum hänger intimt samman med den förändring som organisationen genomgått genom åren, och för att förstå hur den fungerar i dag är det nödvändigt att inleda med en kort historisk bakgrund.
 

Grunden till al-Qaida lades av Usama bin Ladin 1988, som ett led i kampen mot Sovjets ockupation av Afghanistan.

Inspirationen kom från den amerikanska underrättelsetjänsten CIA, som kommit på en modell med ett nätverk som saknade länkar sinsemellan. Tanken var att om en cell avslöjades så skulle inte resten av organisationen påverkas.

Det är en ödets ironi att det skedde med betydande ekonomisk hjälp av USA, som ville underminera Sovjetunionen.

Men så föll Sovjetunionen och bin Ladin vände blickarna mot USA, som i och med Gulfkriget 1990 blev den nya fienden.

al-Qaidas första attack anses vara tre bombdåd mot amerikanska soldater i Jemen 1992.

Organisationen har som bekant fortsatt sina attentat och är i dag världens tveklöst mest kända terrorgrupp.

Eller rättare sagt: det är ett nätverk med olika organisationer och celler som inte nödvändigtvis samarbetar.

Nätverket är en franchiseorganisation, en terrorns McDonalds eller Seven eleven.
 

Det sitter inte en liten grupp skäggiga män i någon grotta och styr och ställer.

Namnet är så gångbart att det hela tiden dyker upp nya grupper som kallar sig al-Qaida för att se större och starkare ut. Och det fungerar. Väst får skrämselhicka så fort namnet nämns.

Den stora fördelen med den diffusa organisationen är att den kan verka över hela världen, med små möjligheter för världens samlade polisiära och militära resurser att stoppa den.

Nackdelen, sett ur terroristernas synvinkel, är att stora operationer tar mycket lång tid att planera.

Ett annat problem för västvärldens underrättelsetjänster är att verksamheten, som tidigare främst finansierades av rika bidragsgivare, enklare gick att spåra.

Det är numera betydligt mer dunkelt vari inkomsterna består.

Eftersom vi inte vet mycket om hur cellerna kring al-Qaida är uppbyggda är det också svårt att sia om vad som händer efter bin Ladins död.

Och i och med decentraliseringen av organisationen så har betydelsen av en ny ledare minskat. Men en fyra, fem namn återkommer hela tiden i spekulationerna.

Cellerna finns strängt taget överallt. Axeln Afghanistan/Pakistan är viktigast, men mycket tyder på att tyngdpunkten är på väg att förskjutas till Jemen.

Det finns grupper i Nordafrika, arabiska halvön, i Spanien, Italien, på Balkan och i Storbritannien.

Det är ett terrornätverk som inte spelat ut sin roll bara för att Usama bin Ladin är död.

ARTIKELN HANDLAR OM