Gripandet av Ratko Mladic är ytterligare ett litet steg på rätt väg

KOLUMNISTER

Politikerna och generalerna som misstänks för folkmord grips dessbättre numera.

Världen har blivit bättre av en av samtidens viktigaste rörelser, inrättandet av krigsförbrytartribunaler.

Nittonhundratalet var det blodigaste århundradet i mänsklighetens historia, och de skyldiga har bara alltför ofta kunnat leva bekymmersfria liv utan att behöva stå till svars för sina handlingar.

Men för första gången sedan de stora krigsförbrytarrättegångarna efter andra världskriget, ställs de värsta förövarna inför rätta i internationella tribunaler.

Detta är ett betydande framsteg mot en värld utan folkmord. Domstolarnas blotta existens kan fungera avskräckande för politiker, krigsherrar och generaler.

1991 bröt det ut krig i Jugoslavien och det dröjde inte länge förrän det började komma in rapporter om svåra brott mot internationell humanitär rätt.

FN klarade inte längre av att blunda för krigsförbrytelser utan upprättade 1993 en tillfällig tribunal för Jugoslavien.

Och efter folkmordet i Rwanda bildades året därpå ytterligare en domstol. 125 mål har avgjorts beträffande Jugoslavien, de flesta med fällande dom. Just nu pågår 36 mål. Motsvarande siffror för Rwanda är 55 respektive 20.

Framgången med dessa tribunaler ledde till att tanken på en internationell brottmålsdomstol, ICC, väcktes igen.

Den upprättades år 2002, har sitt säte i Haag och driver just nu mål om folkrättsbrott i bland andra Uganda, Kongo, Centralafrikanska republiken och Sudan.

Men vissa stater anser att det finns för lite övervakning av tribunalen och att domarna riskerar att bli politiska.

USA och Israel motsätter sig ICC med motiveringen att det finns en risk för att de egna utsända soldaterna skulle kunna dömas av andra domstolar än landets egna.

Möjligen finns även en rädsla för vad som skulle kunna hända om tribunalen började intressera sig för till exempel Guantanamo eller Gaza.

Världen har ännu lång väg att vandra innan vi kan hävda att folkmord och andra krigsförbrytelser tillhör det förflutna.

Men gripandet av Ratko Mladic är ytterligare ett litet steg på rätt väg.

Vi ska dock inte inbilla oss att det bara handlar om starka känslor för rättvisa som gjorde att han avslöjades.

Mladics flykt var en politisk mardröm för Serbien. Landet vill inget hellre än att bli medlem i EU, men unionen har varit hård: Grip Mladic, om ni vill vara med.

ARTIKELN HANDLAR OM