Dagens namn: Marika, Marita
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Nu ser vi facit för 70-talets milda domar

Sveriges kanske värste serievåldtäktsman genom tiderna har suttit inlåst i endast fyra år för våldtäkter på 26 kvinnor.

Berättelsen om Södermannen är också berättelsen om en syn på grova brott som i dag inte är enkel att förstå.

Att väckas i sin egen säng av en maskerad och beväpnad man som våldtar en måste vara bland det mest fasansfulla en människa kan uppleva.

14 kvinnor i Göteborg utsattes för denna behandling i början av 1970-talet.

Den då 28-årige ­mannen dömdes till ­fyra års fängelse för en ­serie grova övergrepp som saknade motsvarighet i modern svensk ­kriminalhistoria. Redan ­efter två år var han ute igen.

Det är omöjligt att inte jämföra straffet med det som vår tids Hagaman dömdes till, 14 års fängelse för ett mordförsök, fyra våldtäkter och två våldtäktsförsök i Umeå i början på 2000-talet. Sant är att Niklas Lindgren ­använde betydligt grövre våld än mannen i Göteborg, men den ­senare hade dessbättre inte varit ute igen efter 24 månader om han hade dömts i dag.
 

Det är frestande att tro att 70-talets milda domar är ett ­utslag av en annan, mer naiv tid, en tid före morden på Olof ­Palme och Anna Lindh, ­årtionden innan 9/11 och Breivik.

Men det är inte sant. Det svenska 70-talet fick sin ­beskärda del: mordet på ­Jugoslaviens ambassadör, kapningen av planet på Bulltofta, sprängningen av väst­tyska ambassaden och Norrmalms-torgs­dramat.

Och om vi ­betänker att det 1970 endast förflutit 25 år sedan mänsklighetens grövsta brott, förintelsen, ­avslöjades så blir allt prat om naivitet ohållbart.

Förklaringen är en annan. ­Kriminalvårdspolitiken byggde på insikten att brottslingar går att rehabilitera och att längre straff inte tycks leda till minskad brottslighet, utan snarare till ­kriminella som kommer ut argare och mer hämndlystna.

Men det var också en epok som tog alldeles för lite hänsyn till de konsekvenser grova brott kan ­leda till för offret, ett i värsta fall livslångt fysiskt eller ­psykiskt lidande.

Att 70-talets kriminalvårdspolitik levde kvar in på 80-talet framgår med all önskvärd tydlighet av att Haga­mannen sedan ­flyttade till Stockholm och raskt ­inledde en ny turné.

Nu kallades han Södermannen i pressen och dömdes 1983 till sluten rättspsykiatrisk vård för elva våld­täkter.

Efter bara två år ansågs denne notoriske återfallsförbrytare vara frisk och släpptes av en väl­menande hjärnskrynklare.
 

Att en man som har begått grova brott i en oerhörd utsträckning sammanlagt varit inlåst i endast fyra år är ett dystert kapitel i den svenska kriminalvårdpolitikens historia.

Nu ser vi facit: en flicka, ett barn, vittnar om våldtäkter som har pågått under flera års tid.

Om Södermannen fälls kommer han bara för dessa övergrepp dömas till ett straff som med all sannolikhet är längre än det han tidigare avtjänat för grova brott mot 26 kvinnor.

Det är en nödvändig utveckling. Vi har i ­synen på ­kriminalitet ­förlorat något på ­vägen. Men vi har även ­vunnit något.

Dömd för 26 övergrepp

På 70-talet kallades han Fönstermannen eller Hagamannen, efter stadsdelen Haga i ­Göteborg, då han tog sig in genom fönster och våldtog ­kvinnor. Fick senare namnet ­Södermannen då han gjorde samma sak på Södermalm i Stockholm.

Dömdes 1975 till fyra års fängelse för tio våldtäkter, ett våldtäktsförsök och för fyra grova hemfridsbrott.

För överfallen på ­Södermalm 1978–1982 dömdes han i april 1983 till rättspsykiatrisk vård.

Rymde från Karsuddens sjukhus vid en ­utevistelse 1983. En ­intensiv jakt följde.

Över två år senare greps han på Arlanda ­efter att ha bott utomlands. 1987 skrevs han ut från sjukhuset.

Källa: Domar från tingsrätter, TT:s arkiv (TT)

Oisín Cantwell

Visa fler

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet