Polisen har en del att lära – men är på Twitter för att stanna

KOLUMNISTER

Svensk polis är stundom patologiskt upptagen med att inte göra fel.

Därför krävdes en djupdykning i förstudier, handledningar, utredningar och internationellt utbyte för att komma fram till något så självklart som att inget hindrar myndigheten från att finnas på sociala medier.

Om detta berättade Anna Maria Böök, kommunikationsstrateg på rikspolisstyrelsen, vid en presskonferens i polisens högkvarter i Stockholm tidigare i dag.

Efter workshops hit och juridisk rådgivning dit gavs till slut klartecken och innan någon han säga pip hade landets 21 polismyndigheter öppnat konton på Facebook och Twitter som snabbt blev populära och i dag följs av runt 500 000 människor.

Nu var så stunden kommen för presentation av utvärdering, en utvärdering som har genomfört av Brit Stakston, sociala medier-guru.

”Visa att ni är människor”

Vi var ett trettiotal journalister och poliser som trängdes i ett litet konferensrum och bjöds på kaffe i pappmuggar och bananer, allt medan experten pratade om ”implementeringsprocess”, ”respondenter” och ”sociala medier i en kontext” (kontext är det senaste årens kanske mest använda modeord och betyder sammanhang).

Det mesta var toppen, fick vi veta. Av de 14 200 som hade svarat på en enkät som polisen lagt ut på Facebook tyckte 96 procent saker i stil med att ”det är jättefint att ni finns här”.

De mest optimistiska hoppades på att närvaron kommer att leda till minskad brottslighet, andra gav välmenande råd av typen ”visa att ni är människor”, åter andra krävde att misstänkta brottslingar skulle hängas ut med namn och bild.

Vad är ”romskt utseende”?

De senaste årens kritik mot poliser som uttryckt sig osakligt, integritetskränkande eller direkt nedsättande om utsatta människor passerade dock revy med ljusets hastighet.

Stakston nämnde i och för sig en tweet från förra året som ledde till en hel del invändningar, då polisen på Södermalm efterlyste en väskryckare med romskt utseende. (Vad är ens ett romskt utseende?). Sedan skyndade hon vidare.

Det är synd, då det är en viktig diskussion. Det finns formuleringar som antyder någonting om vissa polisers människosyn. Ta bara följande status på Facebook:

Skvaller och sarkasmer

IBLAND ÄR DET INTE LÄTT!! Igår hittade vi en ung tjej på cykelvägen. Hon hade skurits sig själv med ett rakblad i armvecket. Det fanns mycket blod och hon var inte samarbetsvillig.

Jag kan inte helt utesluta att det var jobbigare för den suicidala flickan att läsa detta än vad det var för poliserna att ta hand om henne.

Det finns fler exempel på skvaller och sarkasmer. Ett beteende som polisen har anledning att fundera på.

Men nog om det. Rapporten kommer fram till att myndigheten har lyckats uppfylla tre av fyra mål i arbetet i sociala medier: att vara tillgänglig och därmed öka tryggheten, nå ut med brottsförebyggande information och att berätta om polisens arbete för att stärka förtroendet för kåren.

Boston ett föredöme

Men det fjärde målet, att nå ut med att polisen behöver tips för att lösa brott, är det lite si och så med. Långt ifrån alla polisdistrikt utnyttjar sociala medier för det ändamålet. Varför inte? Det får vi inte veta.

Svensk polis borde studera hur polisen i Boston utnyttjade Twitter till att vädja till allmänheten om information efter terrorn i förra veckan.

Bombattentatet och jakten på bröderna visar för övrigt med all önskvärd tydlighet att polisen ska finnas på sociala medier.

Det blir nog bra det här. På sikt. Då vissa poliser har tränat bort den värsta slängigheten. 

ARTIKELN HANDLAR OM