USA:s spioneri förvånar inte

KOLUMNISTER

Det finns ingen anledning att förvånas över USA:s signalspaning.

Sedan 9/11 har politiker med terrordille över hela västvärlden gjort sitt yttersta för att inskränka vår frihet och ge underrättelsetjänsterna större makt.

Det går att tycka både det ena och det andra om de senaste dagarnas avslöjanden.

Var det till exempel publicistiskt ansvarsfullt av The Guardian och Washington Post att släppa fram Edward Snowden, den unge mannen som under sina år inom den amerikanska säkerhetstjänsten samlade på sig de hemliga dokument han nu har läckt?

Snowden förefaller visserligen vara en stabil människa som har tänkt igenom sitt handlande noggrant, men konsekvenserna kan bli oerhörda. Fråga Bradley Manning, soldaten som i dagarna ställs inför rätta för att ha lämnat över hundratusentals hemliga dokument till Wikileaks.

Visslaren gör också ett något naivt intryck då han uttrycker förhoppningar om att slippa den offentliga uppmärksamheten och att rapporteringen i stället ska handla om USA:s spioneri. Ledsen, men medierna älskar sina orädda hjältar.

Att sanningen nu sipprar fram är hursomhelst utomordentligt viktigt, även om jag inte är det minsta förvånad.

USA och resten av västvärlden har dessvärre med betydande iver tänjt på rättssäkerheten efter 11 september.

Patriot Act, de lagändringar som USA:s kongress antog som en följd av terrordåden, var rena julafton för underrättelsetjänster runt om i världen.

Plötsligt fick CIA tillåtelse att lättare avlyssna samtal och utan att ansöka om tillåtelse samla in all möjlig integritetskränkande information om till exempelvis människors sjukhusvistelser.

Det krävs ett betydande mått av godtrogenhet för att inbilla sig något annat än att USA utnyttjar alla till buds stående medel för att snoka efter verkliga och inbillade fiender.

Sverige är en av många små hundvalpar som med viftande svansar glatt har sprungit efter supermakten.

Med det nya modeordet terrorhotet har riksdagen klubbat lagar för allt vad tyget håller. Det handlar om allt från signalspaning och buggning till internationellt polissamarbete och skydd i luftfarten.

Det antogs till och med en lag om att försvaret ska få bistå polisen vid terrorbekämpning. Därmed upphävdes den knivskarpa gräns som i Sverige gått mellan polis och militär sedan Ådalen 1931. 

Först då FRA-lagen lades fram vaknade folk till liv. Med den gamla vanliga, flummiga retoriken om att nationen hotas av terrorism skulle Försvarets radioanstalt tillåtas avlyssna bland annat en stor del av internettrafiken.

Rabaldret ledde till att förslaget modifierades, oppositionella politiker vek ner sig och eländet baxades igenom.

Sverige är, inte helt överraskande, ett av de länder som har bevakats minst av USA. Länder som Iran och Pakistan utgör ett betydligt större hot mot Washington.

Men bara i mars i år samlades 97 miljarder underrättelserapporter från hela världen in. Det säger sig självt att det mesta är ointressant för den amerikanska säkerhetstjänsten. Men för en människa är det allt annat än ointressant att hens mobil kanske har avlyssnats. 

De flesta som övervakas kommer inte att lida någon skada, men redan faktumet att folk inte kan mejla varandra utan att storebror kanske ser dem är naturligtvis mycket allvarligt.

Den amerikanska övervakningen som nu har avslöjats liknar i någon mån den svenska, men går betydligt längre.

Metoderna för spaningen skiljer sig, men det är samma berättelse. Världen har blivit sämre och medborgarna mindre fria sedan skyskraporna föll.  

ARTIKELN HANDLAR OM