Sveriges upphovsrätt – ibland är den helt fel

KOLUMNISTER

Följande påstående om svensk lag är dessvärre sant:

Ett försök att rädda en kulturskatt har i det närmaste havererat, då en tioåring kan ha fått en teckning publicerad i Aftonbladet i mitten på 1800-talet.

Låt mig ta denna bisarra historia från början. Kungliga Biblioteket och Riksarkivet har nyligen avslutat ett treårigt arbete med att digitalisera en av Sveriges äldsta dagstidningar, den du just nu läser.

Det är ett viktigt projekt, då pappersmassan förr ofta var av usel kvalitet och gamla tidningar riskerar att falla i bitar vid beröring.

EU, diverse myndigheter och Aftonbladets ägare Schibsted blev eld och lågor. Miljoner har skjutits till.

Undra på det. Det är en hisnande tanke att med en enkel sökning hitta artiklar om vem som sa vad i Strindbergsfejden eller hur riksdagen lyckades krångla sig ur det besvärliga faktumet att 83 procent sa nej till högertrafik i folkomröstningen 1955.

Visst, vi kan googla. Men gulnat papper och forna tiders nyhetsprosa är en del av vår historia.

Cirka 1,5 miljoner sidor har scannats in, men tidningen kommer dessvärre bara att vara sökbar från grundandet 1830 fram till och med 1863, året då Alfred Nobel för övrigt uppfann dynamiten.

Orsaken: Ett verk är skyddat i 70 år efter upphovsmannens död. Och strängt taget vilket trams som helst kan utgöra ett sådant.

Säg att någon vid tio års ålder på 1800-talet fick en teckning införd i Aftonbladet och sedan kämpade vidare tills hen avled vid 90.

80 år hade då förflutit sedan publiceringen. Lägg till 70 upphovsrättsliga år och vi får 150. Så långt tillbaka i tiden måste vi gå för att någon slug advokat inte ska börja tjafsa.

Det är med denna matematik jurister har kommit fram till att Aftonbladet efter 1863 inte görs tillgänglig.

Att raljera vore enkelt. Kan inte en åttaåring ha ritat teckningen? Folk kan ju bli 93? Men gränsen måste sättas någonstans. Och i det enorma materialet finns verk som det är realistiskt att tro att det blir bråk om.

I övriga Europa digitaliseras kulturarvet för fullt. Kanske får även Sverige upp farten. I höst kommer nämligen en ny lag som möjligen löser knutarna utan att den viktiga upphovsrätten sätts ur spel.

Låt oss hoppas. Den nuvarande situationen är löjeväckande.

ARTIKELN HANDLAR OM